Vardag

En vanlig vardag börjar med att jag stänger av väckarklockan och somnar om. Jag vaknar tio minuter innan jag måste gå, kliver upp och somnar om sittande på toaletten. Vaknar med fem minuter till godo, letar efter kläder, konstaterar att jag har rena kläder i en hög på skrivbordsstolen (dom flyttas mellan stol och säng, tills jag kommer mig för att hänga upp dom när högen halverats), gräver. Klär på mig, letar upp An Integrated Approach To Intermediate Japanese som ligger på golvet någonstans, packar ned den i väskan. Stänger väskan. Stoppar på mig mobiltelefon och plånbok och nycklar och penna och sånt man kan behöva under dagen. Kollar om jag har några chips gömda i någon av mina fyra burkar på golvet. Konstaterar att nej. Har minus två minuter till godo. Tar på mig jacka och mössa, knäpper jackan i trappan, trampar i skorna och säger "Itte kimasu" till Kanrinin-san som sitter och sover i sin kur. Lämnar studenthemmet.

Kommer trettio sekunder försent efter att ha sprungit uppför den där eländiga backen med 45 graders lutning (höjdskillnad: 14 meter) till Universitetet. Lämnar in läxan (som jag utlämnat något svar på). Dåsar igenom två lektioner á 45 minuter vardera. Tio minuters rast tillsammans med Boss. Ytterligare två lektioner. Ritar en Killer Sakana of DOOM som skulle användas till någonting som jag inte kommer ihåg, men p.g.a. tidsbrist under lektionen används den nu endast som bokmärke i An Integrated Approach To Intermediate Japanese. Lunch.

På måndagar har jag inga eftermiddagslektioner, så ibland äter jag lunch hemma då. Inte idag, idag var det tempura-kishimen i matsal nr. 3. På tisdagar har jag tidig eftermiddagslektion, "Intermediate Translation", vilken jag spenderar med att läsa Hokuto no Ken. På torsdagar har jag historia, under vilken jag ritar fantasykartor och antecknar årtal som jag aldrig kommer ihåg när det blir provtillfälle. Trots detta ligger jag för närvarande till min egen förvåning på högsta möjliga betygsnivå i historia. Men betygen här kommer aldrig att betyda någonting, så jag sitter bara här för att lära. Vete tusan varför jag går på översättningslektionerna. Där lär man sig inte ens någonting, och Hokuto no Ken kan jag läsa hemma.
På fredagar är det litteraturhistoria med Tôyama Ishirô, som förtjänar en egen essä. Under lektionerna lyssnar jag på professorn samtidigt som jag pluggar kanji till mina svenska tentor i januari.

Då jag inte har eftermiddagslektioner hinner jag ibland bege mig ut i andra ärenden. Idag hade jag ett ärende till Mandarake. Mandarake i Nagoya är indelat i nio våningar. Länge trodde jag att det var sex. På de första sex våningarna finns i tur och ordning "blandat nyinkommet", "shônen och vintage", "shôjo och bunkôvolymer", "harmlösa dôjinshi för högstadieflickor", "CD, LP, DVD, LD (mest CD och DVD)", "modeller, garagekit och andra leksaker, typ". Sen tar trapporna slut.
Tricket är att fortsätta upp med hissen, passera förbi "kontor" till "TV-spel" och om man så önskar, vidare till "porr och Yamamoto Naoki". Det är helt klart den mysigaste våningen, och den enda som inte känns klaustrofobiskt instängd (trots att den enda vägen därifrån verkar vara en trång hiss tapetserad med moéaffischer). Men inte har dom Yumiko Jigoku. Skurkar.

Jag åker hem och tittar på Stålalkemisten. Jag har fortfarande inte upptäckt något extraordinärt med den, förutom att den är väldigt välregisserad. Så välregisserad att den är värd bara på det. Medan jag tittar viker jag en pappersshuriken utan att titta på vad jag gör med händerna. Det brukar hinna bli en shuriken per avsnitt. Just nu är dom tretton stycken. I sättet dom talar med varandra på tu man hand skulle Roy Fock... förlåt, Mustang och Riza Hawkeye med lätthet kunna förväxlas med Katsuragi Misato och Akagi Ritsuko om man läste manuset i textform. Jag lyssnar på Incredible String Band och tycker att alla låtar på The 5000 Spirits, or "The Layers of the Onion" låter likadant (sånär som på My Name is Death, men det är bara för att jag älskar Ingmar Bergman). Jag dricker Calpis, spelar Dragon Quest, i svartvitt eftersom jag tycker att en Game Boy ska vara stor och stabil så att man inte ständigt riskerar att svälja den, allt samtidigt som jag pratar med Genma över ICQ.

När jag kommer tillbaka från att ha städat köket tillsammans med Yûto och Evelyn (den sistnämnda iklädd ett par byxor som ser ut som en kjol ända tills man försöker titta under den. Jag kallar konceptet "upskirt denial") blir jag utsatt för ett mordförsök av Sailor Mercury, i form av ett inplastat samlarkort som jag halkar på. Slår huvudet i dörren och svär. Jag förlåter Sailor Mercury, eftersom hon är en av mina hemliga kärlekar. Lyssnar på Fatboy Slim tills min Ken-volym tar slut. Bloggar efter exakt samma mönster som dagen innan. Somnar och drömmer att jag dansar med prinsessan Tutu medan Tanja tittar på och skrattar. I drömmen har Tanja blått hår och hotpants. Det är en bra dröm.

Första advent

Jag vaknade imorse och konstaterade att det var första advent.

Första advent är den dagen på året då man bör försöka komma igång med att få in den där mysiga och oefterlikneliga julstämningen. I fjol kom jag aldrig in i någon sådan, vilket jag grämt mig över halva året i år. Så i år tänkte jag koncentrera mig lite mer intensivt på att hjärntvätta mig själv.
Det finns bara ett problem:
Jag är i Japan.

I Japan är julfirandet lika med superkitsch och kommersialism. Lite grann som hemma i Sverige, men i Sverige finns i alla fall andra faktorer om man letar lite. Eller fortfarande är barn, egentligen. På studenthemmet finns inte ens en Eyes Wide Shut-värdig julgran. Det är förresten inte dags för Eyes Wide Shut än, det blir inte det förrän någon vecka innan jul. Det enda julstämningsaktiga här är ett par otroligt fula bjällror på insidan av ytterdörren. Bah.

I ett försök att komma i första-adventsstämning sjunger jag Gläns över sjö och strand (den långsamma varianten i dur) i duschen. I vers nummer två sprutar schampooflaskan schampoo i mitt vänsteröga och jag tillbringar tio minuter med att gråta, stampa i golvet och försöka skölja bort den irriterande substansen. Det gör svinont. Jag återvänder till mitt rum och tittar mig i spegeln. Jag har inte längre någon ögonvita i vänster öga. Ett öga rött. Jag ser ut som Terminatorn. Jaja, sånt händer. Rött hör ju julen till.

Jag åker ut till Hirabari för att köpa stekbord på Recycle-butiken där. Den har den dåliga smaken att hålla stängt just denna dag. Jag går in på Book Off och leker Irasshaimaseee, konnichiwaaa! och köper Hot Road för 400 yen. I radion spelas usel J-pop. Jag äter på Mos Burger, sitter mellan två barnfamiljer som båda lär femåringar att dricka kaffe. Den ena barnfamiljen har en bäbis som biter allting den får tag i, varpå den ruskar föremålet med munnen. Den ser ut som gäddan i den tredje Nu Pogodi-filmen. I radion spelas usel amerikansk pop. Jag åker till Irinaka och går in på bokhandeln där. Jag letar egentligen efter de två sista böckerna av Banana Fish, eftersom jag är för lat för att åka till Animate, men hittar inga. Radion spelar We Wish You A Merry Christmas med en sopran och en gosskör. Jag är helt säker på att inspelningen är brittisk. Jag blir glad över att ändligen hitta någonting som åtminstone påminner om julstämning. Stycket avlöses av Rudolf med röda mulen medan jag står och funderar på i vilken tidning Katte ni kaizô publicerats i, eller om Yotsuba& är någonting att ha. Ni vet, sådana där svåra frågor som definierar våra liv och som Tarkovskij gjorde filmer om.

Den första versen är på engelska. Jag är helt säker på att inspelningen är japansk. Efter första versen brakar helvetet lös i form av ett kongasolo. Hela butiken rister av dånet från högtalarna. Efter kongasolot kommer vers två. På danska. Jag börjar bli tveksamt inställd till huruvida den här inspelningen egentligen är japansk eller inte. När versen slutar och ett konga-trumpetbattle tar vid som interludium retirerar jag och köper utan att tänka mig för en X-illustrationsbok (trots måttligt intresse för X) och något slags kanjilexikon som mäter 6x4x2 cm och kostar en spottstyver. Jag går hem och bloggar.

Nu ska jag gå till 100-yensbutiken i Yagoto och köpa casshewnötter och oreos. Jag hoppas att deras radio är trasig.

Åh, jag har förmodligen sagt det förut, men Miles Davis Tutu är en av världens bästa jazzplattor. Och därmed basta.

Liv

Idag konstaterar två separata ylande fall av avsaknad av konceptet vanligen känt som "liv".
Det första fallet återfinner vi på Anime.se:s forum, i tråden Now Playing, där folk förväntas posta vad dom precis i skrivande stund lyssnar på. 5295 svarar:
belive in wonderland - One piece op 2
(med min egen equalizer mix)
60 Hz +20 dB
170 Hz +10 dB
310 Hz +5 dB
600 Hz +0,4 dB
1k Hz +1,2 dB
3k Hz +2,9 dB
6k Hz +15 dB
12k Hz +9,2 dB
14k Hz +6,2 dB
16k Hz +20 dB
[skrev upp den om nån skulle vela veta]
Här återfinner man två faktorer av fenomenet "avsaknad av liv". Den första faktorn är att han faktiskt gjort en egen "equalizer mix". Den andra faktorn är att han omgorkat skriva in denna egna "equalizer mix" på forumet, i en tråd förmodligen ingen läser mer än senaste inlägget i, och det endast när dom klickat fel (som undertecknad).
Det andra uppenbara fallet av "avsaknad av liv" är mitt, eftersom jag postar det här i min blogg. Jag är bra.

Jag har idag varit på bussutflykt till Ise. Templet var på sätt och vis en besvikelse. Det var en föga upphetsande träbyggnad som inte erbjöd några särskilda överraskningar. Den intressantaste upplevelsen av mänsklig civilisation var wasabimjukglass. Faktiskt helt okej.
Naturupplevelserna var desto intressantare. Den sydjapanska landsbygden består till stor del av lövträdstäckta berg, vilket gör att hela landskapet i kôyôtider ser ut som ett fyrverkeri i grönt, gult och rött. Vilket påminner mig om att jag faktiskt borde försöka ta mig till Kyôto. När jag nu ska hinna med det.

Förresten kan jag påpeka (igen, för er som redan hört det) att Kraftwerks Minimum-Maximum utan minsta tvekan är en av de fem bästa liveskivorna genom tiderna.

Vi gratulerar

Veckans citat:
Jag tror jag gillar den här sidan!
Tove Sundén har upptäckt 4chan och kommer snart att lägga till NO U! och IF I SEE THAT CAT ONE MORE FUCKING TIME till sitt vokabulär.
Grattis, Tove!

Vi gratulerar även Tanja Suhinina, den här gången till 2.0.
Gratulationen innebär därmed att vi återkallar tidigare gratulation till 1.9.
Alltså, 2.0 är den siffra som gäller.
Grattis, Tanja!

Om det fanns ett pris för att säga ingenting om ingenting på så många ord som möjligt i så många krönikor som möjligt skulle priset otvivelaktigt gå till allas vår Anders Lokko.
(Men det var hyggligt av honom att i två (2) separata innehållslösa krönikor meddela att det dykt upp en Springsteen-DVD som jag vill se.)
Grattis, Anders!

Vi fortsätter med att gratulera Hugo Chavez för att nu ha nått den divå av M4d Latin0 Ski1lz att han kan få Bush att gnissla tänder så det hörs ända hit. Hur? Genom att vara hygglig, och ge ett erbjudande som Bush faktiskt gått till val för (billig olja). Det var faktiskt bara det.
Grattis, Hugo!

Men en som totalt missar spåret är Zanyar Adami. Alla vet ju varifrån svenskans framtida ord kommer, och inte är det från betongdjungeln. Vi vet ju redan att det är Internet som är den nya blattekulturen.
Men för att inte Adami ska känna sig utanför, så utnämner vi hans krönika till veckans NO U!.
Grattis, Zanyar!

Våld och CG, i omvänd ordning

Jag gör ett tappert försök att se på Stålalkemisten, mest för att jag köpt de fem första avsnitten för 2000 yen för ett par veckor sedan.
...
...Va?
Eh, jag köpte dom därför att jag... eh, den var billig och verkar som en av de mer intresanta serierna från 2003, och... Jag menar, jag var inte så överförtjust i det jag såg då, men jag tänkte ge den en andra chans bara för att den... eh, den är ju såpass populär att den åtminstone måste ha någon kvalitet... jag menar, någonting som... va? Naruto? Mai-HiME? Vad har sånt skräp med... Också populära serier? Eh...
...
...
Okej, okej! Jag ger mig väl då! Jag ser den bara för att Tanja tycker om den, och den alltså inte kan vara helt kass. Så jag hade väl fel om den. Så. Nöjda nu?!

Över till någonting helt annat: Våld!!!

Nu förstår jag varför Japan har kvar dödsstraffet. Det skedde ett bestialiskt brott utanför universitetet för två dagar sedan. Brottet fick universitetsstyrelsen att sätta upp anslag där man i detalj beskrev brottet, samt några direktiv:
- Studenter avråds från att röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.
- Studenter råds att omedelbart efter lektionernas avslutande bege sig hem, om möjligt i grupper.
- Studenter avråds från att samtala med personer dom inte tidigare träffat.

Brottet: Försök till väskryckning.

Fredrik leker rese/matätarprogram i SVT/TV4

Jag har varit på onsen. Ni vet, sådana där kurortsbyggen uppsmällda över varma källor någonstans. På senare år reducerade till plats-där-man-äter-förbannat-gott-och-sedan-tar-ett-avslappnande-
källvattenbad-i-en-rätt-ordinär-bassäng.
Med andra ord: Ett spa.

Alla som någon gång undervisats av Jonas Waldebäck torde veta hur farligt det är med spa.

Nåväl...
Detta onsen låg på en ö, en knapp timmes tågresa från Nagoya till någonting som hette Kôwa, och därefter en halvtimme med båt till ön.
Och så mat. Mat i stora lass. Och vilken mat sedan! Det kan hänga ihop med att det inte var curry eller donburi så långt ögat nådde, men jag tror aldrig jag ätit så gott i hela mitt liv. Först var där små kycklingkaraagebitar, ärtor i skida, sashimi, ostron, sjögrässoppa, laxrom och ris; alltihop givetvis i skilda skålar. Och så varm sake, förstås. Och vilken sake!
Därefter fisk. Helstekt fisk, vilket skärrade våra två sydstatsöstkustamerikaner, vilka båda hävdade att man inte kan äta hel fisk. Gruppens malaysiska var chockad över att amerikanerna aldrig sett en hel fisk någon gång tidigare. Jag har degenererat till att tro vad som helst om amerikaner, så jag var inte lika chockad. Fisken var, ni gissade det förmodligen, makalöst god. Underbar. [positivt superlativ].
Soppa. Eh, det kallades "soppa", men konsistensen var mer lik jello. Fast naturligtvis, eftersom det ska vara enhetligt med resten av måltiden, var det förstås oerhört gott. Det var något slags svampjello, tillräckligt tjock för att enkelt kunna ätas med pinnar. Som gelé.
Fugu-karaage. Den minst dyra versionen av fugu (inte "billigaste", "minst dyra" är ett bättre valt adjektiv), och egentligen bara för att vi skulle kunna säga att vi har ätit fugu. Den var, hör och häpna, ytterst god. Fantastisk god. Eller så är det jag som är hjärntvättad. Jag håller mig tills dess att motsatsen bevisats till den slutsatsen att maten var sagolikt god.
Fugu framkallar obevekligen en rad "sista måltiden"-skämt. Eftersom delar av den är hypergiftig (enligt Wikipedia ungefär 1200 gånger giftigare än cyanid) är det varje år ett par människor som dör av att äta delikatessen. Det rör sig dock nästan uteslutande om hobbyfiskare som klantar sig vid tillredningen. De flesta som dör äter också av levern, som inte går att få giftfri. Man kan överleva att äta levern, naturligtvis, och bara för det så är denna förbjudna frukt tillräckligt lockande för att ett par personer om året ska sätta livet på spel.
Efterrätt: Ris, sådana där små bittra frukter som heter "pickles" på engelska, och något slags söt frukt till, som jag inte heller vet vad den heter på japanska eller svenska. Och té.

En bortglömd uppfinning

Orsaken till att japaner fortfarande fungerar som en del av systemet Japan snarare än som medborgare i nationen Japan är att dom i stor utsträckning inte varit i intensiv kontakt med den uppfinning som orsakat västerlandets individualistiska filosofi. En uppfinning lärde västerlandet individuellt tänkande; en uppfinning lärde västerlandet att den egna personen kunde sättas över samhällskroppen. En enda uppfinning möjliggjorde kullkastandet av den slaviska (alltså inte slaver som i östeuropéer minus ungrare) insubordinationen i systemet genom att erbjuda människan en situation där varje åtagande inte var en övning i självdiciplin och undertryckande av framhävandet av das ich.

Låt mig ägna några ord åt en uppfinning som tillbringar sin tid utanför historieskrivningens rampljus trots det enorma inflytande den haft på hela den mänskliga civilisationens historia:
Stolen.



Den österländska filosofien har ständigt utvecklats genom sittande på golvet. Att ständigt sitta i marknivå, så att säga på ground zero, lär en människa diciplin genom att positionen är mycket mer utsatt gentemot en stående persons. Sittande på en stol upplevs denna skillnad mellan stående och sittande mycket mindre. Genom att en sådan skillnad utplånas minskar den spontana åstundan att inordna sig i ett system och människans inneboende individualism tillåts utvecklas fritt.

I många orientala riken av fordom satt ingen någonsin högre än kejsaren. Genom att sitta lägre ned än sin regent upplevde hans undersåtar en underlägsenhet gentemot härskaren. Detta har även praktiserats i västerlandet.
Men då nya tankar formades i Europa satt tänkaren på en stol och skrev. Han hade oftast ingen runt sig i sin omedelbara närhet som i skrivandets stund satt högre upp än han själv, sålunda var han rummets centralpunkt. I österlandet satt tänkaren i samma nivå som övriga föremål i hans närhet. Han upplevde ingen individuell överlägsenhet gentemot sin omgivning, och om någon kom in i rummet upplevdes denna inte spontant som en jämnlik, på grund av att denne stående befann sig avsevärt högre upp i rummet.

Det är en stor skam att stolens betydelse för världshistorien och de mänskliga civilisationernas utveckling gång på gång negligeras å det mest absurda vis. För mänskliga transporter har måhända hjulet varit en viktigare uppfinning. För administration och kommunikationer har alfabetet varit av oerhörd vikt. Men för hierarkibyggandet, feudalismen och nu senast globalismen vågar jag påstå att bland de viktigaste faktorerna överhuvudtaget har stolen, en uppfinning vi dagligen stöter på, haft en avgörande roll.

Det är tisdag. Det är också allt.

Två viktiga saker har inträffat för att förbättra mitt liv. För det första har jag uppfunnit ett sätt att använda ТрансСибХор som element. Datorn alstrar nämligen så mycket värme när man använder den att det räcker med att köra ett avsnitt Galaxexpressen 999 för att processorn ska värma upp hela sängen.
För det andra har hundrayensbutiken i Yagoto börjat sälja casshewnötter. Jag ska hamstra på mig ett lager. Jag försökte igår, men lagret är nästan slut... Hrrm. Jag ska göra ett nytt försök, som sagt.

Till råga på allt verkar jag har tappat bort min kortnyckel. Jag kommer visserligen in på studenthemmet i alla fall, det sitter ju en snäll kanrinin-san och öppnar dörren medelst en knapp när man kommer dit, och till mitt rum har jag ju en gammal slags nyckel, ni vet, en sån där av metall. Tyvärr inte ASSA, så svenska ska vi inte vara.

Är det bara jag som har en grej för ASSA-nycklar?

Imorgon ska jag till zenklostret Nisôdô. Vi ska följa diverse zenritualer, sitta i zazen i en timme och äta mat och gå på speciellt zenmaner. Jag försökte sätta mig i lotusställning idag, för att se om jag kunde. Det kunde jag. Jag kände mig vig. Efter en minut kände jag mig inte lika vig. Jaja, en sextiondel är väl ett rätt bra resultat? Jag får öva hela kvällen. Jag är ändå mest där för att observera gnällande amerikaner.

Jag hittade en gammal artikel om moderna hedonister på Svenska Dagbladets vävplats. Där återfann jag följande klockrena citat:
Kanske kan njutningstrenden ses som en del i en större lyxvåg, där vi kopplar av på spa, bokar massage och köper krämer för hundratals kronor? Kanske det är 90-talets musiknördar som växt upp och vill ha något mer vuxet att samla kunskap om?
Kunde inte sagt det bättre själv.

Fredrik har feber och inget element i sitt rum

Samtidigt i /b/

Anonymous 11/14/05(Mon)02:06 No.3408503

so i'm in the process of writing this paper on holocaust "revisionism" and i just wanted to get the opinions of the fine people of /b/.
the question is wether or not holocaust denial should be taught in a university setting.
also, if anyone has that spidey strip with hitler saying "they want me to say the holocaust didn't happen," etc, please post.
pic unfortunately true and related.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:07 No.3408512

That picture is so true.

Fuck reseach papers

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:07 No.3408513

write this for 5 pages:

JEWS DID WTC

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:08 No.3408526

Absolutly. The lies and propaganda that has spread since the unfortunate fall of the liberating Nazi party is shameful. SHAMEFUL. The post-war pro-jew mentality has choked America for for too long. How much do we poor into Isreal every year?
Let it end. The Cleansing is near.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:10 No.3408545

>poor

chortle

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:13 No.3408587

Fuck that topic, write about how Bulbasaur is a better choice than Charmander in Pokemon Blue because of the type-choices you encounter along the way and also the first two gyms set you up for an easier time.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:15 No.3408608

>>3408587
but what about squirtle?

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:17 No.3408630

>>3408608
It would be 900 pages if it were a comparison of bulbasaur against squirle, because the two are equally awesome

fuck charmander though

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:17 No.3408636

>>3408587
oh, were it only that i didn't value my GPA :<

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:26 No.3408744

how do i graduated college Z(-_-)>

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:28 No.3408763

You can write the truth.

The holocaust did happen, but it was a much smaller scale event than we are led to believe. The original death toll was in the double digit millions, and it steadily fell as independent research discovered otherwise.

The original figure was something like 13 million, and it dropped steadily with each new discovery until it came to rest at 6 million.

You may also notice that the holocaust is treated as the persecution of the Jews in particular. What about the Russians, homosexuals , gypsies and the others?

It also bears mentioning that the holocaust was not unprovoked. The German banking network was in fact dominated by Jewish families at the time and they made a practiced of driving German workers into debt by buying up capital and leasing it at exorbitant prices.


Yes, it happened. No, it wasn't only Jews who died, and it wasn't even that many of them. And finally, yes, they deserved it.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:29 No.3408775

>>3408763

Very well said :)

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:31 No.3408800

>>3408775
fail.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:31 No.3408807

>>3408800

lol Jew

>> SOCIOECONOMIC DISTINCTION VS CATEGORICAL SLAUGHTER OF ALL UNTERMENSCHEN Anonymous 11/14/05(Mon)02:34 No.3408835

THEN THEY SHOULDVE KILLED THE BANKERS WOULDNT THAT MAKE SENSE....

LEARN UR HISTORY, HITLER CAMPAIGNED ON THE PURIFICATION OF THE POPULACE AND BREEDING OF THE SUPERHUMAN FOR THE THOUSAND YEAR REICH WHICH NEVER CAME TO BE

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:34 No.3408837

>>3408795
whooo, thanks! :D :D
i guess that i had better actually start working on this now.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:36 No.3408852

Back in the day they said over three million people died at Auschwitz. That number has since been changed to about 1 million. The often quoted 6 million figure was not changed though curiously enough.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:37 No.3408865

>>3408852
THE NUMBERS ARE SEMANTICS, MOTIVATION IS WHAT WAS ARGUED

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:38 No.3408875

>>3408865

So wait, if I *intend* to kill every circus clown in the world but I never get around to it, I'm as evil as Hitler?

Numbers DO matter.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:40 No.3408895

>>3408865

I was under the impression that it was whether or not an extermination program actually existed that was the main point of arguments?

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:42 No.3408909

>>3408835

The whole point of his paper is that our current understanding of history may be tainted by the singleminded patriotism of the time.

It is entirely possible given what we now know that Hitler had only a small number of people killed in a handful of camps, rather than several million in countless camps.

As eager as you may be to blow things out of proportion as part of some socially ingrained kneejerk reaction, it's important to understand what really happened and change our views accordingly.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:46 No.3408959

It's sad how questioning the holocaust can land you in jail.

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:48 No.3408981

THE POINT IS THAT HITLER WAS A GODDAMN FAILURE. WHAT ARE WE GOING TO DO TO MAKE UP FOR IT?

>> Anonymous 11/14/05(Mon)02:52 No.3409023

>>3408875
Well, if you take Jesus's stance that hate is equivilent to murder, then yes.

>> HISTORY FROM THE GERMAN PERSPECTIVE Anonymous 11/14/05(Mon)02:53 No.3409025

>>3408909
>SOCIOECONOMIC DISTINCTION VS CATEGORICAL SLAUGHTER OF ALL UNTERMENSCHEN

DO U UNDERSTAND THIS POINT

IF IT WAS A STRATEGIC POWERGRAB THEY WOULD HAVE SELECTIVELY KILLED THE POWERFUL AND APPROPRIATED THEIR CAPITAL FOR USE IN THE WAR MACHINE

IN THE 30S HITLER CAMPAIGNED GRANDEOUSELY FOR A THOUSAND YEARS, HE HIMSELF WOULD DO THE DIRTY WORK BEING THE NON-ARYAN THAT HE WAS, AND THEN BREED THE ARYAN UBERMENSCH TO TAKE OVER THE WORLD AFTER HE HAD LAYED THE GROUNDWORK WITH THE BLOOD OF THE TRANSITION

THIS VISION, REALISTIC OR NOT, REQUIRES WHOLESALE SLAUGHTER OF EVERY UNTERMENSCH, IT IS QUITE SIMPLE... JEWS INCLUDED WITH ANY OTHER UNDESIRABLES

WAS THIS GENOCIDAL? ABSOLUTELY. WAS IT SPECIFIC TO JEWS? NOT PARTICULARLY.

-----------------------

Samtidigt, i Japan

En hyllning till Carl Gustav Jung, men det märks inte så tydligt så det är nog bäst att jag skriver det här

Japan. Andra halvan av 70-talet. Stora glasögon, utsvängda jeans och underbara shôjohjältinnor.


Irem, Famicom, 1989. Vad är det han har på sig?! Kostymbyxor, bredd läderskärp med stort silverfärgat spänne, randig, mörkblå skjorta, bröstharnesk av titan à la Judge Dredd, skinnväst, skidglasögon, hjälm med headset, och strålpistol?! Det måste alltså vara världens bästa spel, alla kategorier.

Men jag ska väl inte säga någonting, eftersom jag definieras med "smaklös skjorta, svarta manchesterbyxor, jeansjacka med korsstygnsbroderad koala, Philip Morris, Game Boy med Nemesis (Konami, 1990), Boss Black, bentô för 300 yen, förkylning på väg ned, blogg och tre veckors skägg". Jag skyller allt på videon till Born in the USA. Men tusan jävlar vad Bruce Springsteen är sexig.

Washington Post

Jag har hittat en ny hackkyckling: Washington Posts politiska analyser av litteratur.
Härmed presenterar jag en egenhändigt framställd rekonstruktion:

Det hemliga provet för att bli politisk litteraturskribent, alternativt litterär politikskribent, på Washington Post.

Fråga 1
Som svar på Robert Kaplans artikel How We Would Fight China i The Atlantic skriver William S. Lind i The Asian Bullentin

The Chinese way of war is indirect. In most cases, that means China will engage us with 'soft power,' as she is already doing on multiple fronts. But in the case of American intervention in a Taiwan crisis, what if a Chinese ballistic missile popped a nuke say, 100 miles from an advancing U.S. carrier battle group? No one gets hurt, but the message would be loud and clear: keep coming and you're toast.

If we kept coming anyway and the Chinese did nuke a carrier, we would immediately face an asymmetrical situation. How would we respond? By nuking a Chinese carrier? China doesn't have any. If we drop a nuke on Chinese territory, we have initiated a strategic nuclear exchange. Is Taiwan worth Seattle or Los Angeles?

Motivera, med utgång från Bushadministrationens utgångspolitik och lagen om mänsklig individuell självbevarelsedrift (inkluderande drift att följa givna order), vilken den logiska reaktionen skulle vara sett från
a) kommendören på det tänkta hangarfartygets perspektiv.
b) Amerikas Förenta Staters presidents perspektiv. (Notera att denna president inte nödvändigtvis behöver vara synonym med George W. Bush.)
c) FN:s generalsekereterare Kofi Annans perspektiv (befinnande sig i FN:s högkvarter i New York, USA).
Motivera synpunkterna. Använd maximalt 1000 ord.

Fråga 2:
Klargör för huruvida du håller med eller ej, samt motivera varför för vart och ett av följande påståenden med maximalt 200 ord per klargörande + motivation:
a) Jonathan Safran Foer är den nye Hunter S. Thompson.
b) Jonathan Safran Foer är den nye Chuck Palahniuk.
c) Harold Pinter är den nye Ezra Pound.
d) Dave Chappelle är den nye Martin Luther King.
e) George W. Bush är den nye George H. W. Bush.

------
När ni nu lidit igenom det där ska ni få tips på en flashfilm att titta på som kompensation. Dessvärre för en del av er krävs det en del förkunskaper för att kunna uppskatta denna flashfilm:
- Du måste kunna japanska.
- Du måste ha grundläggande kunskaper angående handlingen i den första tredjedelen av Hokuto no Ken.
- Du bör även ha någon form av erfarenhet av japanska underhållningsprogram.

Okej? Länk nedan:
DJ RAOH

Vi är inte i Kansas längre

För i stort sett varje aktivitet CJS (Center of Japanese Studies) anordnar verkar det vara nödvändigt med en s.k. "orientation" för att man ska få höra exakt den information som står på anslagstavlan vid CJS-kontoret läst av en professor.

Igår var det "Zen Monastery Orientation".
Så här går "Zen Monastery Orientation" till.
Jag, en kines, två koreaner, en malaysiska/fransyska som bott i Kanada halva livet och 32 amerikaner sitter i ett klassrum. Professor Robert Kisala uppenbarar sig. Han förklarar lite grann om zen i allmänhet och berättar sedan att vi ska till... ett zenkloster! Nähä! Det var bra att ni påpekade detta faktum, professor Kisala, annars hade jag nog missat vad jag betalat för.
Amerikanerna ylar sinsemellan om hur löjligt det är med zenkloster.
Professor Kisala förklarar att vi kommer att följa de ritualer som gäller i klostret. Han förklarar att när man utövar zazen, vilket vi kommer att göra, sitter man i lotusställning. Han passar också på att påpeka att, såvitt man inte är endera vig av naturen eller van vid nämnda ställning, kommer zazen att vara mycket smärtsam.
Amerikanerna ylar sinsemellan om hur primitiv denna tortyr av studenter är.
Mötet avslutas.

När jag promenerar upp mot Motoyama möter jag Pierre utanför Nagoya Daigaku. Pierre är en av Jehovas Vittnens lokala missionärer och brukar hålla till mellan Yagoto och Motoyama i jakt på utländska medborgare att diskutera religion med. Jag får lära mig om vittnenas bibelöversättningar. Tydligen översätter dom från ordagranna översättningar från grekiska (vad Nya Testamentet anbelangar, i Gamla Testamentets fall är de bokstavliga översättningarna naturligtvis huvudsakligen från hebreiska) till femtonhundratalsengelska och korrigerar med ordlistor. Det förefaller mig inte vara en särskilt tillförlitlig metod, men Pierre hävdar att vittnenas översättning allmänt bland akademiska bibelhistoriker hålls för god. Han räknar upp namn på forskare och universitet de tillhör, en mångfaldigt mer utförlig källbeskrivning än den pamflett jag får av honom kommer att visa sig ha.

Pierre visar sig inte ha något särskilt intresse av att följa med in på Geofront, kanske vill han fortsätta sin mission istället för att prata om sin barndom i Lorraine, på vilken samtalet glidit in. Jag går upp på andra våningen och tittar på slutet av Det himmelska slottet Laputa, som visas på en mycket liten TV-skärm i ett hörn.

På väg hem köper jag vatten och Weekly Playboy på Lawson.

Hemma på mitt rum spelar jag Nemesis på Game Boy och lyssnar på George W. Bushs tal till nationen på kvällen den elfte september 2001. Jag blir nedskjuten av de onda imperialisterna innan Bush blir klar. Talet från den tolfte september 2001 tar vid. Bush förklarar att det som hänt inte är att betrakta som terrorhandlingar, utan som krigshandlingar. Hans nation är i krig. Han förklarar att de som begått dessa dåd har begått dom för att dom är onda människor som hatar friheten och demokratien Amerikas Förenta Stater representerar. Han förklarar att ingen urskiljning ska göras mellan terrorister och dom som huserar terrorister. Det är alldeles tyst i studentboendet, det enda som hörs är den amerikanske presidentens stämma.

Talet tar slut. Jag går ned till sällskapsrummet. Jag grips av en obehaglig apokalypskänsla, väntar mig på sätt och vis att de övriga inneboende ska sitta framför TV:ns domedagsbudskap på samma sätt som i Tarkovskijs Offret, för övrigt en av de otäckaste scenerna i filmhistorien.

Det verkar inte vara någon omedelbar apokalyps på gång. Faizah halvdåsar över någon läxa, Lauren står och värmer sig vid ett av elementetn, någon tappar vatten i köket och Yûto (verkar det som) ligger med en filt över ansiktet och sover i soffan. Jag sätter mig och börjar bläddra i Pierres pamflett. Pamfletten heter "Is There a Creator Who Cares About You". Den handlar om naturvetenskap. Den går ut på att "någonting kan ha skapat Universum - alltså finns Gud!".
Det periodiska systemet är symmetriskt - alltså finns Gud!
Om man ändrar på en enda siffra (alltså 10^40 till 10^39, något Vittnena tydligen anser vara en "otroligt liten förändring") i formeln för hur Universum skapades hade all materia kollapsat istället för att utvidgas - alltså finns Gud!
Svarta hål är "osynliga"; Gud är enligt Bibeln osynlig - alltså finns Gud!
Och så vidare, till synes i all oändlighet.

En militärexpert har förklarat att det "inte är minsta problem för Nordkorea att med den teknik man med absolut säkerhet vet att dom förfogar över med lätthet potentiellt kunna förstöra Nagoya eller Ôsaka i händelse av krig". Kina har gjort 33 militära gränskränkningar mot Japan de senaste två månaderna. Pentagon har förklarat att man "faktiskt inte använder egentlig tortyr i förhör av eventuella terrorister". Fågelinfluensan finns enligt WHO i samtliga större städer i Kina, Korea och Ryssland; den kinesiska regeringen har beslutat att sätta in militär mot farsoten. Oklart vad dom ska göra. Fåglarna dör som flugor, Mellanöstern är nedlusat med terrorister och det finns två nukleära stridsspetsar per invånare i Nordkorea - alltså finns Gud.

Jag är förkyld, och orkar bara skriva om politik idag

När man nu varit i Tokyo passar det ju med en liten idolhörna tillägnad Tokyos guvernör herr Ishihara Shintaro (familjenamn först). Och hur hyllar man Ishihara bäst, om inte med en... citatlista!

Här är tänkvärda saker en av de mäktigaste politikerna i Japan har sagt under den senaste tiden:

Ishihara sez: Nankingmassakern är en amsaga kineserna diktat upp!
Ishihara sez: Det var omöjligt vid den tidpunkten (1937) för så få personer (~100'000 japanska soldater) att döda så många (~300'000 personer) under så kort tid (6 veckor) med den teknologi man kände till på den tiden!
Ishihara sez: En kvinna som inte kan föda barn har inte någon anledning att leva!
Ishihara sez: Frankrike borde med sitt apspråk inte räknas bland de civiliserade länderna, eftersom man inte kan räkna på franska!
Ishihara sez: Om inte kineserna frivilligt lämnar japanskt territorium måste de drivas ut! (Notera här att Ishikawa anser Taiwan vara japanskt territorium.)
Ishihara sez: Kineserna är ett naivt och primitivt folkslag som blir upphetsade av något så simpelt som att skjuta upp en man i rymden!
Ishihara sez: Japanerna kan sin historia bättre än några utlänningar, och därför hör man aldrig någon säga emot mig!
Ishihara sez: Jag förvånas ideligen över den medfödda koreanska bristen på tacksamhet, ödmjukhet och hyfs!
Ishihara sez: Japan har alltid varit ett homogent folk med ett enda språk. Utländska element hör inte hemma i den japanska folksjälen och bör följdaktligen omgående rensas ut.
Ishihara sez: Gamla kvinnor är det största hindret för civilisationens utveckling!
Ishihara sez: (angående FN) När viktiga beslut ska fattas byter stora summor pengar diskret ägare och spolas ned i toaletten!
Ishihara sez: Det var koreanerna som tiggde och bad om den japanska annektionen av Korea!
Ishihara sez: De vedervärdiga brotten som utlänningar begår skulle aldrig falla en japan in att utföra!
Ishihara sez: Japaner vill inte ha smutsiga och obekväma jobb längre. Varför ger vi dom inte åt utlänningarna?

Åh förresten, något fanskap har stulit mitt fina 7-11-paraply. Nu måste jag skaffa ett nytt innan det blir regn. Jag tror jag stjäl ett vid Lawson.

Tillbaka från världens största stad

Jag har tillbringat fem dagar med att, tillsammans med Bölske, resa per lokaltåg från Nagoya, över Toyobashi, Hamamatsu, Yui och Atsumi till Fujisawa, därifrån vidare till Yokohama och Tokyo (Takadanobaba). Och hem igen med Nozomi, tyvärr "bara" ett 700-tåg, så det bästigaste tåget i Japan och kanske överhuvudtaget i världen får vara till en annan gång.

Jag borde väl skriva någon utförlig essä om Tokyo och Yokohama, men jag har ådragit mig en förkylning med tillhörande feber, så det får bli i småportioner och mestadels senare. Tills dess ska ni få en fin bild att titta på.


Alltså, Musse Pigg visste vi ju var stor i Japan. Men... Vad gör hans flickvän med Tjeborasjka?! För övrigt funderar jag lite grann på ett bra adjektiv för den här bilden, men jag tror inte jag kommer på något...

Veckans läsarfråga

Teenage Mutant Ninja Turtles: Turtles in Time till Super Famicom.

Varför slungas dom helt plötsligt genom tiden tillbaka till år 200.000.000 f.Kr?
Varför minskar hoppen i tiden drastiskt efter bana 3? (200 milj f.Kr -> 1500-talet -> 1800-talet -> 2020 -> 2100)
Varför ska vi åka på mode 7-svävarbrädor om femton år?

Varför bemödar sig utvecklarna med att skicka skalpaddorna några hundra miljoner år genom tid och rum när det enda man gör ändå är att massmörda fotsoldater från det amerikanska 80-talet?