"Det som är bäst med dig är att du är så jävla bäst. Det är i alla fall med på dina topp 3 bästa egenskaper."
- Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina
Karpo Godina är en filmregissör. Joru! Artikeln om honom på engelskspråkiga Wikipedia är inte mer än två rader lång, så han får väl sägas vara en s.k. "doldis". Tyvärr (med förbehåll för viss elitism). Han är nämligen också en av världens bäste filmauteurer.
Han är sloven. Numera. En gång var han jugoslav, den folkslagsetikett som tillät slovener att födas i Skopje och göra dokumentärfilmer som Zdravi ljudi za razonodu (1971). Den finns, åtminstone just nu, på YouTube, så titta lydigt nedan och bilda er lite:
Det är väl i efterklokhetens bleka ljus som man idag ser en film som Zdravi ljudi za razonodu. Den surrealistiska sardoniskhet som genomsyrar (hä, hä, hä... "genomsyrar": ofrivillig men passande ordvits, se nedan) mycket av Karpo Godinas 70-talsfilmer kanske är ett omedvetet budskap om vad slitningar som kommer att komma upp till ytan, i det besjungna Vojvodina liksom annorstädes i Titos imperium, när den enande landsfadern försvunnit ut ur bilden. Om det kan man skriva, säg tiotusen ord, till någon film- eller kulturtidskrift; men så dubiöst halvintressanta diskursanalytiska aspekter tänker jag inte ge mig in på utan betalning. På grund av div. subjektiva aspekter förbjöds filmen hursomhelst, men inte innan den hade både lovordats och prisats både nationellt och internationellt.
Karpo Godinas överlägset bästa film är Gratinirani mozak Pupilije Ferkeverk (1970).
Titta, vad bra det är med YouTube! Pupilja Ferkeverk var ett bohemiskt poetkollektiv, i filmen spelande de svåra rollerna som sig själva. Filmen förbjöds snabbare än Zdravi ljudi za razonodu, eftersom den hyllar eskapism via LSD; dock är väl förbudet av den anledningen kanske inte exklusivt för icke-demokratier anno 1970, utan en tendens som nog kunde utläsas även i första världen. Låten som loopas är On the Boards av och med Rory Gallagher & Taste. Den irländska psykedeliskinfluerade bluesrocken är mycket enklare att få tag på än vad Godinas film tidigare varit. Nu visade det sig att, för den som inte nöjer sig med YouTube, att det hipsterhysteriska magasinet The Beliver i sitt mars-aprilnummer 2010 (vol. 8, no. 3) bifogade en DVD med sex Godinafilmer, däribland Gratinirani mozak Pupilije Ferkeverk och Zdravi ljudi za razonodu. Vad som inte verkar finnas med är den legendariska I Miss Sonia Heine, ett av Godina under en filmfestival i Belgrad 1971 initierat och genomfört kollaborativt missfoster till film; där vi bland de medskyldiga återfinner bl.a. Tinto Brass, Paul Morrissey och Miloš Forman... Historien är för absurd för att jag ska idas återge den, men en exposé finns här; och ni kan via YouTubes försorg åtminstone tills vidare roa er med början av detta mästerverk...
Forman ska enligt uppgift inte vilja kännas vid eländet längre. Jag tycker förstås att Forman ska hålla mun, och om han ska klaga på brist på filmisk kvalitet kan han börja med att förklara hur det kommer sig att han inte har gjort någonting bra sedan One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975).
Godina började f.ö. sin karriär som fotograf hos Želimir Žilnik i dennes Rani Radovi (1969), internationellt mer känd som Early Works. Žilniks hemsida är fantastisk, mest på grund av att Žilniks initialer utgör en superb logga (ŽŽ) där hakarna i Helvetica mer kommer att likna gemena v snarare än diakritiska tecken. Titta gärna på utformningen av samlings-DVD:n. Det är så att hipsterpaniken sprider sig i ryggslutet vid bara tanken att med sina orena fingrar röra vid det skira, jungfruligt vita och med Helveticans rena linjer prydda plastdraperade pappkonvolutet.
Uppdatering: "...på grund av div. subversiva aspekter..." ska det naturligtvis vara. Men det såg så bra ut med felskrivningen, att den får stå kvar.
