Tecknad barnpornografi

Jag borde väl ha gått till Svea Hovrätt i fredags att beskåda århundradets rättssak inom det s.k. "Seriesverige" - barnpornografidomen mot Zimeon Lundström. Inte så mycket för att det är en skam för vår yttrandefrihet att ett rättsfall som det oss här föreliggande, utan helt på grund av personligt intresse. Mangakai var en viktig del i mitt formande av en egen identitet under tidigt 2000-tal.

Hur som helst, så ska jag väl också tids nog dra mitt strå till stacken och tala om vad jag anser om den här domen. Jag väntar lite till med det. Jag ska bara i all korthet, en gång för alla fastslå de två argument som jag anser är de enda två argument man behöver mot denna lag.

Argumenten är inte oberoende av varandra, och vi tar det mest grundläggande först.
Icke personutpekande teckningar ska inte vara olagliga.
Detta argument borde vara ett postulat utan behov av så mycket vidare argumentation. Teckningarna i det aktuella rättsfallet föreställer inga verkliga personer. Det finns inget rimligt skäl att antaga att, och inga som helst indikationer för, teckningarna har några som helst direkta förlagor i verkliga livet. Därmed spelar inga argument som bygger på teckningarnas natur någon vidare roll. Teckningar kan inte hållas ansvariga för vad personer eljest tar sig för. I det aktuella fallet är det innehav av en viss kategori av avbildningar som är frågan, och då är det här givna argumentet fullt tillräckligt.

(Postulatet för argumentet ovan är "Lagar ska vara få och deras syfte ska vara grundat i allmänt samförstånd och inriktat på individens skydd och försvarandet av individens maximala frihet". Vid tillfälle kanske jag utvecklar denna tankegång för någon mer än den som råkar sitta bredvid mig när jag nästa gång tänker högt om den.)

Vi går därför direkt vidare till det andra argumentet, som är ett av mina favoritargument och som dyker upp i de mest skiftande sammanhang:
Detta kostar samhället pengar.
Den här rättssaken, som är en sak som i bästa fall är extremt oviktig och i värsta fall (vilket ligger i linje med den ovan angivna åsikten) direkt subversiv, är mycket dyr för samhället. Rättegångar och omkostnader i samband med rättegångar, inklusive polisutredningar, advokatkostnader et cetera, kostar samhället väldiga mängder pengar. Detta är pengar som hade kunnat användas för något annat, något som med i alla fall bättre motivering hade kunnat få kosta samhället pengar. Men detta, och alla onödiga lagar i linje med denna lag, kostar samhället pengar; pengar som inte skulle ha gjorts anspråk på från första början.