Populism

Utrikesminister Carl Bildt är inte glad. Sverige måste nämligen stänga ambassader efter att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna gemensamt röstat igenom ett krav om nedskärningar om totalt 350 miljoner kronor i Regeringskansliet. "Populistiskt", kallar Bildt detta förfarande. Och det kan säkert ligga någonting i det. Populism, det är ju det politiska arbetssättet att vända sig till den åsikt som man antar delas av folk flest, det som i valrörelsen 2010 kallades "verklighetens folk", för att kunna föra en politik i linje med denna. Speciellt i Socialdemokraternas fall är detta en träffande beskrivning av Bildt under min tolkning av innebörden hos ordet "populism". Ett annat lika passande ord skulle möjligen vara "obstruktionism". Men är detta populism, är det synnerligen dålig populism. Att spara 350 miljoner kronor kan nog "verklighetens folk" allmänt tycka är bra, men är "mannen på gatan" verkligen av den åsikten att det viktigaste sparmålet för Sverige är att lägga ned ambassader i Buenos Aires eller Hanoi?

Tydligt är att utrikesminister Bildt anser att populism är någonting dåligt per se. I själva verket hade hans eget parti i just denna sak kunnat ha god användning för lite populism. Regeringen har varit förvånansvärt dålig på att kommunicera varför man ska ha så enorma resurser till Regeringskansliet. Dessutom har regeringen i detta nu också svårt att motivera varför nedskärningarna prompt ska ske där de nu sker, en regering som är Europas största i antal medlemmar räknat, nog utan att säkert vara den mest effektiva av denna anledning.

Frågan är vidare vad Bildt tycker om populismen hos sin regeringskollega socialminister Göran Hägglund, som intervjuad av Svenska dagbladet säger sig vilja arbeta inom regeringen för att förbjuda medlemskap i "rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer". Det är väl en fråga mannen på gatan kan engagera sig i, förbud för folk att engagera sig i dumma saker? Vad socialminister Hägglund inte tycks kunna förklara är hur uppdelandet av organisationer i "tillåtna att gå med i" eller "förbjudna att gå med i" ska gå till. Och extra tydligt blir det när han inkluderar "rasistiska" organisationer bland de som alltså ska berövas sina medlemmar. Efter den senaste grundlagsändringen, som den regering som Hägglund själv sitter i var med om att genomföra, är ju t.ex. heterosexism klart att jämställa med rasism. Ska vi då tolka Hägglunds uttalande som att det är tid att förbjuda folk att gå med i HBTQ-fientliga organisationer? Det är en lustig värld vi lever i, där Kristdemokraternas partiordförande gör uttalanden ur vilka man kan härleda viljan till ett förbud att prenumerera på tidningen Världen idag. Eller ett förbud att gå med i föreningar liknande Kristen demokratisk samling av år 1981, det år Hägglund i Jönköpingsdistriktet blev ombudsman för denna organisation.