Vänster hand

Det här blir ett självrefererande inlägg. Det är dessutom skrivet enkom med vänster hand.

Och nu blir det genast ännu mer av metainlägg, för när jag nu skriver att det "dessutom [är] skrivet enkom med vänster hand" så är inlägget i själva verket alls inte skrivet överhuvudtaget, varken med hand eller fot, från den punkt där jag befinner mig i textkonstruktionen. Någonting man inte vanligtvis tänker på, men att skriva med vänsterhanden ger oanade möjligheter till eftertanke utöver det vanliga. Det låter ju säkert som att det borde vara bra och intellektuellt stimulerande. I själva verket är det ett sådant här halmstrå man greppar efter: det är helt enkelt ganska långtråkigt att skriva såhär långsamt, så man har inte något bra alternativ till att sitta och låtsasfilosofera medan inlägget långsamt knackas fram med vänsterkardan.

För att inte tala om hur mycket metabloggande eftertanke man kan ägna åt att fundera varför man, om man nu med stor möda och under nästan outhärdlig tristess författar ett blogginlägg med vänster och endast vänster hand, inte ägnar den mödan åt att åtminstone blogga om något intressant och relevant samhällsdebattämne? Ni vet, terroristen från Tranås, Julian Assange, datalagringsdirektivet, sexköpslagen... Å andra sidan är det överväldigande antalet tyckartexter i dessa ämnet också till outsägelighet intetsägande (hah, där fick jag allt till en fin formulering, va?), så då gör det varken till eller från att jag ägnar en text åt att beskriva vad nämnda text inte beskriver.

Men naturligtvis är jag fullt medveten om att i stort sett samtliga läsare av denna text kommer att ägna sina grubblerier angående inlägget ifråga åt en och endast en sak: vad har egentligen blivit av höger hand?

I själva verket har mänsklighetens samlade högerhänder, undertecknads inräknad, fått uppmärksamhet nog så det både räcker och blir över: