Yngsjöbrodden

Man vet att man har blivit gammal, eller åtminstone uppnått något visst stadium av sin utveckling, när det stora lördagsnöjet består i att handla på apoteket på Huddinge sjukhus. Eller, något måste det vara ett tecken på i alla fall att jag faktiskt med markant välbehag stod och botaniserade bland urvalet av Plackers och öronproppar. Man ska veta sin ålder, även om man inte har den inne.

"Speciellt om du köper de här", kommenterade expediten och läste in mitt par Yngsjöbrodden, 69 kr, i streckkodsläsaren.

Men vad tusan, om alternativet är att bryta armar och ben när jag glider runt i mitt enda par kängor för medelkallt väder, blankslitna sulor, så är inte jag den som är den. Visserligen läker nog min höft ihop bättre än den genomsnittliga seniorens när jag bankat den till flis mot istäckt asfalt, men jag hade hoppats på att ha åtminstone marginellt roligare än så i vinter. Köpa nya ordentliga skor har jag inte råd med.

Jag är för övrigt rätt nöjd med mitt par ärvda grovarbetarkängor. De sitter som gjutna på fötterna, trots att de är nästan två nummer för stora för mina fötter, och blir nog som nya med lite brun skokräm och ett par nya skosnören. Nu har de fått klor undertill också. Jag har inte visat skorna den nya accessoaren, det får komma som en överraskning efter nästa underkylda regn. I vinter ska jag ha stadga under sulorna. Tyst (öronproppar), fräscht (Plackers) och tryggt (Yngsjöbrodden). Så på det hela taget var jag nog mycket nöjd med min gröna lördagsgodispåse.

"Amatör", muttrade väl damen bakom mig, som efter vad jag förstod lämnade Apoteket fullastad med nässpray och Citodon.

Sen köpte jag en garderobsblomma. Floristen tittade lite på växten som om hon tyckte synd om den när jag skulle bära iväg mitt köp, men jag ska göra mitt bästa för att den ska överleva och trivas. Den är tydligen giftig, så jag vågar väl inget annat.