1994 var inte igår - Akt tre

Material sedan tidigare
Förord och prolog
Akt ett
Akt två
Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119
Lagutskottets betänkande 1994/94:LU28

En kort mental paus, men scenografin är densamma. Åhörarläktaren var för övrigt för ovanlighetens skull välbesatt denna dag, kan vara värt att kommentera.

Dramatis personæ
Ingela Mårtensson (fp)
Född 1939, tidigare flygvärdinna --> universitetslärare i sociologi --> kommunfullmäktigeledamot i Göteborg; 1985-1994 i Riksdagen. Hennes hjärtefrågor var kulturpolitiken, internationella frågor samt invandringspolitiken. Prominent EU-kritiker. 1994-1994 suppleant i Lagutskottet.

Ingvar Svensson (kds)
Född 1944 och en av de som varit med Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, sedan starten 1964. I partistyrelsen 1966-1996 och i Riksdagen 1991-1994 och åter sedan 1998. Har en i politisk självbiografisk bemärkelse utmärkt personlig hemsida, vilken återfinns här.

Förste vice talmannen Stig Alemyr.
Sedan tidigare presenterad Holger Gustafsson (kds).

Akt tre: Anföranden 22-31
Holger Gustafsson förutspådde redan i anförande nr. 1 en rad av känsloargument från förespråkarsidan, en genialisk retorisk strategi från Gustafssons sida. Men än så länge har känsloargumenten i stort sett uteblivit. Gustafsson ska dock inte låta sig nedslås av något sådant - han har lugnt kunnat vänta i förtröstan på att till exempel Ingela Mårtensson (fp) ska få sin tur i talarstolen:

Herr talman!

(Talmannen Ingegerd Troedsson har vid denna fas i debatten ersatts av förste vice talmannen Stig Alemyr, därav tilltalet.)

Kärlek är inget som man kan
framkalla eller få att upphöra genom lagstiftning.
Kärlek är något som uppstår inom människan och
som följer sina egna spår. Ingen kan förneka att det
finns kärlek mellan människor av samma kön.

Samtidigt kan man inte heller bortse från att
omgivningens uppfattning och accepterande av ett
kärleksförhållande har stor betydelse. Tolerans och
respekt för människor, oavsett kön, ras, religion
eller sexuell läggning, är en viktig del i en liberal
grundsyn. Därför är det självklart för Folkpartiet
att uppmärksamma de homosexuellas
levnadsvillkor och kämpa för deras rättigheter.

För en liberal, menar Mårtensson, är det inte acceptabelt att göra skillnad mellan olika typer av kärlek. Ett partnerskap är "ett viktigt steg på vägen mot ökad jämlikhet". Mårtenson skiljer sig härmed från exempelvis Maj-Lis Lööw i det att reformen för Mårtensson blir "ett steg", medan det för Lööw är "steget". Vidare ställer sig Mårtensson i ännu högre grad än Lööw misstänksam till motivet bakom reservationen mom. 1. Det finns anledning att tro att reservationen, åtminstone för några av reservanterna, inte så mycket grundar sig i juridiska teknikaliteter som en ovilja att hjälpa till det minsta med en lag som skulle ge ökad acceptans för homosexuellas rättigheter.

Och för att förtydliga denna tankegång hänvisar hon till en "motbjudande" debattartikel i Dagens Nyheter måndagen den 30 maj, där riksdagsledamoten Ingvar Svensson (kds) varnar för att det man idag ska rösta om är inte mindre än en fullskaligt jämställande av homosexuella parförhållanden med traditionella äktenskap. Homosexuella, som annars mest ägnar sig åt regelmässiga partnerbyten och promiskuitet. Svensson ifrågasätter här om de homosexuella alls är intresserade av att leva i tvåsamhet. Nej, menar Svensson i debattartikeln, denna lag är endast till för att påverka samhällets attityder gentemot den "homosexuella livsstilen" i positiv riktning".

Nej, tacka vet Ingela Mårtensson riksdagsledamöter som den 1993 framlidne Kent Carlsson (s), författare till den breda flerpartimotionen 1992/93:L421 Partnerskap för homosexuella.

Egentligen har jag saknat honom ända sedan vi
träffades för sista gången för ett år sedan. Kent var
för mig en föredömlig riksdagsledamot. Han drevs
av ett äkta engagemang för utsatta människor,
antingen det gällde kurdernas eller de
homosexuellas mänskliga rättigheter. Inte minst för
Kents skull hoppas jag att riksdagen i dag beslutar
om registrerat partnerskap.

Och som grädde på moset avslutas anförande 23 med en vers ur En sång om kärlek av Eeva Kilpi:

''Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek, de
ungas kärlek, de medelålders kärlek, de fulas
kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek, de illa
kläddas kärlek och de ensammas kärlek. Lär oss
acceptera kärleken, vi är så räddda för den.''

Man får förmoda att det inte bara är Eeva Kilpis litterära kvaliteter som får fyra andra folkpartistiska ledamöter att instämma i anförandet. Holger Gustafsson (kds) är dock även denna gång svårimponerad. Hans replik är tillräckligt kärnfull för att återges i sin helhet:

Herr talman! Ingela Mårtensson låter tveksam när
det gäller Lagrådets uppfattning. För oss
reservanter finns det ingen tvekan. Vad Lagrådet
skriver i sin sammanfattande slutsats är oerhört
tydligt. Man säger att förslaget inte bör ligga till
grund för en lagstiftning. Kan man någonsin få ett
starkare uttryck än detta?

Genom kopplingen till flertalet av äktenskapets
rättsverkningar kan vi också konstatera att det här
förslaget kommer att få vittgående konsekvenser
på ett stort antal rättsområden utanför Lagrådets
beredningsområde. Detta har inte utretts av
Lagrådet, Ingela Mårtensson.

Min fråga till Ingela Mårtensson är: Är detta
godtagbart för en ledamot som Ingela Mårtensson,
som i övrigt är engagerad i landets
rättssäkerhetsfrågor?

Ingela Mårtensson raljerar en kort stund över Lagrådets "allmänn(a), vag(a) kritik", och fastslår:

Jag tycker att det finns mycket starka skäl. Inte
minst med tanke på den debatt som förs i samhället
i dag är de starka skälen, för mig, ännu starkare.

Det blir ytterligare två repliker av Gustafsson respektive Mårtensson angående rättssäkerheten, vilket inte tillför debatten något ytterligare annat än att dra ut på tiden. Dödläget bryts i och med att den tidigare omtalade artikelförfattaren Ingvar Svensson (kds) gör entré. Och han har synpunkter på Mårtenssons läsning av hans veckogamla text:

I min artikel i DN anklagade jag inte
någon för promiskuitet. Jag använde mig av termen
i den tekniska betydelse som jag fick lära mig när
jag en gång i tiden läste familjesociologi. Jag
använde mig av termen bara i syfte att peka på att
gruppen som lever i långvariga stabila förhållanden
kanske inte är så stor, eftersom det politiska
underlaget mycket klart anger att gruppens storlek
är oklar.

Svensson ställer sig skeptisk till om riksdagens uppgift verkligen bör vara att opinionsbilda.

Är det detta vi sysslar med i riksdagen, att
befästa kärlek, ömhet, osv.? Är det den typen av
beslut vi fattar? Är det den typen av beslut vi har
fattat när det gäller äktenskap? Det är den frågan
som jag tycker är den centrala och viktiga här. Vad
händer i nästa steg?

Ingvar Svensson är tydligen inte nöjd med för närvarande rådande debattnivån, och promenerar ytterligare ett par kliv ut i grumliga retoriska vatten:

Vi har en annan fråga som har diskuterats,
nämligen smittoeffekter. Vad händer i
förlängningen av det här resonemanget, när vi nu
bryter upp från den särlagstiftning som äktenskapet
innebär och går vidare till olika positiva
särlagstiftningar för andra grupper? När tar det
slut, när skall man dra en gräns? Det är en viktig
fråga att ställa.

Ingela Mårtensson börjar med att förtydliga att man bör anse att Ingvar Svensson i sin artikel har uttalat sig i Kristen demokratisk samlings namn, och därmed är hans artikel relevant även om Holger Gustafsson

(...) har haft den goda smaken att inte uttrycka sig 

på det sätt som Ingvar Svensson har gjort.

Det är ens skyldighet som riksdagsledamot att reagera mot den form av "hets" som artikeln innebär. Kristen demokratisk samling borde främja trygga förhållanden istället för att motverka dom. Men i denna fråga har så inte skett, och Mårtensson uttalar sig glad att inte tillhöra det partiet. Ingvar Svensson låter från talarstolen meddela att denna glädje "kanske är ömsesidig", och menar sig ha försökt "anlägga en sober ton" i debatten. Det juridiska behovet som finns att fylla, kan inte fyllas med en partnerskapslag, menar Svensson. Det är därefter Svenssons tur att antyda att någonting annat än juridiken ligger bakom det ivrande för en partnerskapslag som förespråkarna ger uttryck för.

Jag menar att man i ett demokratiskt samhälle måste ha
en mångfald av öar där man i stort sett kan leva hur
man vill, om man inte skadar varandra eller tredje
part.

Den nya tonen i debatten har nu eldat upp åhörarläktaren så pass att förste vice talmannen tvingas erinra om att det inte är tillåtet att vare sig applådera från åhörarplats, eller på annat sätt tillkänna ge sin mening.

Ingela Mårtensson är lite nyfiken på hur Ingvar Svenssons debattartikel hade sett ut om den inte varit präglad av Svenssons sobra ton. Hon kan nämligen inte finna någon sober ton. Hon kan inte heller förstå hur Svensson menar att lagen om partnerskap skulle skada parterna i förhållandet, eller tredje part.

Och replikskiftet tar därmed slut. I nästa akt ska vi se hur de båda typerna av debattnivå vi utsatts för i akter två respektive tre kan sammanblandas. Vi ska även se ett tappert försök att nyansera debatten, ett försök som det dock inte blir mycket av. Akten kan dock komma att fördröjas, för jag har väldigt mycket odiskad disk att ta mig an...