1994 var inte igår - Förord och prolog

1994 var inte igår,

eller "Registrerat partnerskap m.m."
Politiskt salongsdrama i åtta akter, därtill prolog och epilog.
Dramat utspelar sig i Sveriges riksdags plenisal tisdagen den 7 juni 1994, akt ett börjar klockan 10.00 på förmiddagen.

Förord

1994 var inte igår.

Faktum är att det var så länge sen att pride hette något så svenskklingande som homofestivalen. Internet hade man knappt hört talas om och gaysajter som Sylvia och Qruiser var lika avlägsna som [George W. Bush]s förnuft. Ville man kommunicera via det skrivna ordet fick man anlita ”företaget som tidigare var känt som Posten”, att mejla, chatta eller messa varandra var det inte tal om. Visst fanns det mobiltelefoner, men de var knappast i var mans hand och dom nya  häftiga funktionerna var lyx som ”ljudvolym” och ”låg-batterivarning”.

- Sarah Westermark: SAFFO - en flatas dagbok
Normal förlag, 2006
(9 av 10 mutade flator föredrar Saffo framför andra seriealbum.)

Sommaren 1994 såg Sverige och världen väldigt annorlunda ut gentemot sommaren 2010 än vad man lätt kan tro. Tron på de radikala samhällsomvälvningarna var inte död. Vi var inte medlemmar i den Europeiska unionen. Det Kalla kriget hade inte ersatts av en fredlig världsordning, utan av en serie mycket allvarliga och oroande krig och konflikter, det andra Gulfkriget 1991-92, revolten i Moskva 1993, krigen på Balkan, krig i Ruwanda. Den ekonomiskt nyliberala och socialt auktoritära thatcherismen var ett ideal bland många i den europeiska högern. Högervindarna hade inte heller gått Sverige förbi. Sverige styrdes av en regering med en viss thatcheristisk prägel, ledd av den populäre moderatledaren Carl Bildt. Trots att regeringen bestod av fyra partier (Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Kristen demokratisk samling, Centerpartiet) hade den inte egen majoritet i riksdagen, utan satt med passivt stöd från den högerpopulistiska, och sedan 1993 djupt splittrade, politiska gräsrotsrörelsen Ny demokrati. Sverige upplevde sin djupaste ekonomiska svacka sedan 1930-talet, med stor arbetslöshet, otaliga företagskonkurser och en dramatisk kamp för att bevara den fasta kronkursen, en kamp man förlorar efter att Riksbanken tvingats höja marginalräntan först till 75% och sedan till 500% under några septemberdagar 1992. Den fasta kronkursen övergavs, och kronan sjönk som en sten.

Partierna var inte desamma som de var idag. De thatcheristiska moderaterna var med sin blandning av konservativa värderingar och ekonomisk nyliberalism långt ifrån det "nya arbetarpartiet" som de är idag. Folkpartiet låg socialt långt åt vänster under Bengt Westerbergs ledning. Centerpartiet var fortfarande ett "icke-borgeligt" parti, där ekohumanismen fortfarande var ledstjärna. Socialdemokraterna var sargat av 80-talets strid mellan den fackliga vänstern och den s.k. kanslihushögern. De uppslitande striderna kring löntagarfonderna låg fortfarande nära i tiden, men partiet upplevde ett stort uppsving tack vare den ekonomiska krisen och sin position som ledande oppositionsparti. Vänsterpartiet hade nyligen strukit "kommunisterna" ur sitt partinamn, men man hade inte påbörjat någon självrannsakan år av hyllningar till Honecker och Ceaucescau torde betinga. Miljöpartiet var ett splittrat och udda sammansatt parti, långt från dagens regeringsfähighet, och under den rådande mandatperioden (1991-1994) en bra bit under riksdagsspärren. Kristen demokratisk samling var ett mycket högerkonservativt parti med stark frikyrklig prägel, och ett kraftigt motstånd mot ökade rättigheter för HBT-personer. De hänvisningar till "verklighetens folk" och till det naturliga och okonstlade som präglar partiet Kristdemokraterna hade i partiet Kristen demokratisk samling sin motsvarighet i retorik om traditionen, om Guds ord, om kristenheten. Men den med dagens mått mätt mest udda fågeln var Ny demokrati, en spretig högerpopulistisk partibildning som skapats inför valet 1991 av Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Partiet drog till sig folk från de mest spridda politiska läger, från högernationalister till skattesänkarpopulister till missnöjda sympatisörer från snart sagt vart och vartannat äldre riksdagsparti. Partiets tid i Riksdagen präglades av populistiska utspel och aversion gentemot den parlamentariska ordningen. Efter nästan två år i Riksdagen splittrades partiet i falanger, och en lång och infekterad strid om ledningen i partiet tog sin början, vilket resulterade i att partiet försvann ut ur Riksdagen i valet 1994 och förpassades till "historiens skräphög".

Det drama som här föreligger oss handlar inte om den ekonomiska situationen. Den handlar om införandet av registrerat partnerskap för homosexuella par, en politisk strid som fördes i åratal och gav upphov till en förbittring och polarisering i debatten av ett slag som är sällsynt i Sverige. Slutdebatten, som är dramats ram, fördes under större delen av dagen tisdagen den 7 juni 1994, med över etthundra anföranden från politiker från alla dåvarande riksdags partier. Vi ska se när vi går igenom den debatt som följer i dramats åtta akter, att oss här föreligger en mycket spännande debatt, med retorik som vi gärna uppmärksammar när den förekommer i andra länder, men glömmer bort när den förekommer i vår egen demokratis högsäte.

Motto
Vi var aldrig så moderna, som vi är idag.

Prolog
Lagen om registrerat partnerskap för homosexuella har en lång och brokig historia, vilken jag inte går särskilt mycket närmre in på här. Relevanta passager kommer vi att beröra längre fram i vår exposé över kammardramat. Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige 1948 och var därefter sjukdomsklassad av Socialstyrelsen fram till 1973. Efter avkriminaliserandet följde bland annat motioner till förmån för HBT-personers rättigheter i olika sakämnen, och en undersökning om homosexuellas möjlighet till partnerskap under 80-talet. I slutet av 80-talet hade lobbyarbetet för en partnerskapslag för homosexuella resulterat i flera partimotioner från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Folkpartiet. Därefter följde den s.k. Partnerskapskommittén, som arbetade i två och ett halvt år innan den kom fram till sitt betänkande SOU 1993:98, vilket förordade ett registrerat partnerskap för homosexuella par. Förordandet finns sammanfattat i nedan citerade betänkande. Frågan gick därmed vidare till Lagrådet, och resulterade i Lagutskottets betänkande 1993/94 LU28.

LU28 sammanfattas något förenklat i följande passage:

Registrerat partnerskap är tänkt för homosexuella par. Något
krav på sexuell läggning, samliv eller gemensamt hushåll ställs
dock inte upp. Registreringen föreslås ske vid en förrättning
under former som motsvarar borgerlig vigsel och den skall
förrättas av domare vid tingsrätt eller av
registreringsförrättare som utses av länsstyrelsen.

Rättsverkningarna av en registrering föreslås motsvara i
huvudsak vad som gäller för äktenskap. Detta innebär bl.a. att
äktenskapets regler om giftorätt, bodelning, ömsesidig
försörjningsplikt, inbördes arvsrätt och regler om namn blir
tillämpliga även på partnerskapet. Detsamma gäller regler om
pensionsvillkor, efterlevandeskydd och olika bidragsformer.

Från den nämnda huvudregeln föreslås undantag för alla regler
som ger upphov till gemensamt föräldraskap eller gemensam
vårdnad om barn. Partner i ett registrerat partnerskap får
alltså enligt förslaget inte möjlighet att adoptera barn, varken
gemensamt eller var för sig. Inte heller skall de ges tillgång
till insemination eller annan konstlad befruktning. Registrerad
partner skall inte heller kunna utses att som särskild förordnad
förmyndare gemensamt med sin partner utöva vårdnaden om en
underårig.

LU28 är också befäst med en reservation, som i dramat kommer att refereras till som "mom. 1", och är undertecknat av utskottets moderata ledamöter (Margareta Gard, Bertil Persson, Stig Rindborg, Per Stenmarck), utskottets kristdemokratiska ledamot (Holger Gustafsson), utskottets nydemokratiske ledamot (Lars Andersson) och utskottets centerpartistiske ledamot (Stina Eliasson). Reservationen argumenterade att de vittgående konsekvenser en partnerskapslag av föreslagen karaktär skulle ge på otaliga delar av samhället inte var tillräckligt utredd, och att förslaget till partnerskapslag med detta i åtanke, borde avslås. Utöver denna reservation finns en särskild meningsyttring av den vänsterpartistiske suppleanten i utskottet Elisabeth Persson, vars väsentliga poäng är kort nog att här återges i sin helhet:

Som framgår av utskottets redovisning är det ett mycket litet
antal personer som lever i någon form av hushållsgemenskap utan
att vara omfattade av den äktenskapliga lagstiftningen eller av
sambolagstiftningen. Det finns anledning att anta att de flesta
av dem lever under sådana förhållanden att de inte har behov av
några särskilda åtgärder från lagstiftarens sida för att reglera
sina mellanhavanden. Enligt Vänsterpartiets uppfattning finns
det därför inte skäl för en ny utredning om hur den rättsliga
tryggheten för dessa grupper skall tillgodoses. Denna fråga har
Partnerskapskommittén redan tagit ställning till.

En anmärkning: i egenskap av icke-ordninarie utskottsledamot hade Persson inte särskild yttranderätt i utskottet. Därför återfinns meningsyttrandet separat. Vänsterpartiet företräddes i Lagutskottet inte av ordinarie ledamot vid tillfället.

Slutdebatten om förslaget, vilken skulle efterföljas, ägde som sagt rum tisdagen den 7 juni 1994. Det är en av svensk politisk historias mer intressanta debatter, med allt vad man kan förvänta sig av spännande debatter i fråga om hängivenhet till en sak, politisk oförsonlighet, kurage, och rent absurda utspel. Jag hoppas att jag med denna exposé också ska kunna dräpa en myt, nämligen den att partipolitik per definition måste vara tråkig.

Förhandstitt på kommande episod:
(Första akten kommer så snart jag har sammanställt den, vilket är direkt relaterat till hur spännande matchen Elfenbenskusten-Portugal blir ikväll.)

I första akten introduceras vi för två av debattens huvudpersoner, Holger Gustafsson (kds) och Elisabeth Persson (v). Vi presenteras för de djupa skillnader i syn på hur arbetet i utskottet gått till som förelåg, och vi ges smakprov på den typ av retorik vi kommer att översköljas med senare i debatten. お楽しみに～！