1994 var inte igår - Akt ett
Förord och prolog
Ridån går upp och vi ser Riksdagens plenisal som 1994 såg lite annorlunda ut än vad den gör idag. Enligt uppgifter från flera riksdagsledamöter var komforten i denna avlägsna forntid sämre. Debatterna föredrogs däremot på samma sätt som idag, så det ska inte vara några problem att hänga med i svängarna här inte.
Såsom ceremonimästare passar jag på att dela ut programblad till alla er i publiken: Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni kl. 10.00. I övrigt kan det i prologen till refererade dokumentet LU28 vara av intresse. Programbladen är offentliga handlingar och gratis, eftersom Sverige är en demokrati.
Dramatis personæ
Holger Gustafsson (kds)
Född 1946 och ledamot i Riksdagen sedan 1991 för Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, med undantag för perioden januari till oktober 1995. Var vice ordförande i Lagutskottet under mandatperioden 1991-94 och var kristdemokraternas huvuddebattör i slutfasen av motståndet mot partnerskapslagen. På senare år har han gjort sig känd som en relativt nyanserad modern kristdemokrat med fokus på utrikespolitiken. Även under de mer hetsiga debatterna i samband med införandet av partnerskapslagen nedlät han sig inte i sitt konsekventa motstånd mot lagen till den typ av smutsargument som vi kommer att få se senare i dramat. Uttalanden från Holger Gustafsson daterade från senare tid återfinns för den intresseraden här.
Elisabeth Persson (v)
Född 1942 och ledamot i Riksdagen 1988-1994 för Vänsterpartiet kommunisterna, senare Vänsterpartiet. Var suppleant i Lagutskottet 1988-1994 och författade det meningsyttrande som återgavs i LU28. Flitig debattör för bland annat rätten till abort och undertecknare till en av de motioner som avhandlades i LU28. Numera pensionär och ingår i Nätverket mot hedersrelaterat våld.
Talmannen Ingegerd Troedsson
Akt ett: Anföranden 1-7
Protokolljustering. En interpellation visar sig vara omöjlig att besvara eftersom miljöministern befinner sig i Förenta staterna. Ett par betänkanden föredras men bordläggs åter. Allt är upplagt för en helt vanlig dag i Sveriges Riksdag. Men idag ska föras en debatt som kommer att resultera i en ytterst viktig demokratisk reform, en reform som kommer att påverka tusentals människor i positiv riktning, ge dom ökad ekonomisk trygghet och stabilitet och föra dom ett stort steg på vägen att accepteras fullt ut som en del av samhället. Det är tid för slutdebatt om den mest progressiva nya lagen sedan införandet av den allmänna tilläggspensionen 1958. Ironiskt nog har paragraf 4 i snabbprotokollet den föga upphetsande rubriken Registrerat partnerskap m. m..
Det ska tilläggas direkt att det är ganska många som har hetsat upp sig inför detta, den torra rubriceringen till trots.
Holger Gustafsson (kds) genomför det första av vad som kommer att bli över etthundra anföranden av närmre trettio av Riksdagens 349 ledamöter innan omröstningen. Han har varit vice talman i Lagutskottet när betänkandet LU28 kom till stånd, och han är inte nöjd med detta betänkande. Han yrkar bifall till reservationen mom. 1, d.v.s. avslag till förslaget om ny lag för registrerat partnerskap. Varför? Det har varit mycket konstigheter kring förslaget, menar Gustafsson.
Sedan kommer ett paradargument - den avsedda gruppens ringa storlek. Man borde istället ha satsat på en bättre form av sambolag. Men nu har man gjort det misstaget, att
Och det här är en fråga som engagerar, avslutar Gustafsson. Till Lagutskottet har inkommit inte mindre än "120 000 -- 130 000" namnunderskrifter. Till förmån för reservationen mom. 1 får man förmoda, Gustafsson specificerar sig inte. Därmed är ribban för debattnivån lagd från motståndarsidan. Hållningen att formella skäl snarare än ideologi skulle ligga bakom motståndet mot reformer inom HBT-politiken var inte något nytt debattgrepp 1994, och har inte heller förlorat i popularitet sedan dess. Det är för övrigt inte ett debattgrepp som är förbehållet motståndare till reformer för HBT-personer, utan har genom åren förekommit från alla politiska läger. Det är hälsosamt för hans sak att Gustafsson iakttar en civiliserad ton i debatten. Det är ohälsosamt att argumentet till stor del bygger på en skenmanöver.
Talarstolen intas nu av Elisabeth Persson (v), som omedelbart förkastar varje antydan från Holger Gustafsson att lagförslaget skulle vara framhastat. I själva verket finns en tydlig kontinuitet från avförandet från Socialstyrelsens lista över sjukdomar 1973, via en vänsterpartistisk motion från slutet av 80-talet och till Partnerskapskommittén, understödd av "en bred partimotion -- författad av Kent Carlsson". Den avsedda motionen är Motion 1992/93:L421 Partnerskap för homosexuella från den 26 januari 1993, författad av Kent Carlsson (s) och utöver författaren undertecknad av Margareta Winberg (s), Christina Linderholm (c), Elisabeth Persson (v), Eva Zetterberg (v), Lotta Edholm (fp), Karin Pilsäter (fp), Berit Andnor (s), Ingegerd Sahström (s), Martin Nilsson (s), Ulrika Messing (s), Annika Åhnberg (politisk vilde), Lennart Daléus (c) och Dan Eriksson (nyd). Oavsett om förfarandet i utskottet är något ovanligt, är förarbetet för lagen alltså gediget gjort.
För den som satt sig in i debatten, såväl före som efter den 7 juni 1994, kommer inte några av de argument Persson bemöter som någon överraskning. Argumentet att lagen endast berör ett mycket litet antal människor, en mycket liten del av Sveriges befolkning avfärdas direkt:
Publiken av år 2010 har måhända noterat någonting som skiljer debatten av 1994 från de liknande debatter som förs idag? Det är total renons på omnämnanden av bisexualitet. Debattörerna beter sig som det endast finns två sidor av ett mynt, heterosexuella och homosexuella. Enten-Eller. Tyvärr är inte detta någonting som är exklusivt för debattörer Gustafsson och Persson. Med risk att avslöja detaljer om kommande akter kan jag redan nu avslöja, att bisexualitet kommer att beröras totalt noll (0) gånger under denna maratondebatt. Därmed förpassas, till beklagande, vidare diskussion kring "B" (och naturligtvis även "T") i "HBT" ur fokus för detta drama, och kommer inte vidare beröras.
Vad följderna för övrig lagstiftning anbelangar, till exempel följderna för existerande äktenskap (och här knyter Persson mycket prydligt ihop de larmrop om urholkandet av äktenskapets mening som fortfarande idag hörs i debatten, med de av Gustafsson anförda icke-utredda följdverkningarna på andra lagstiftningsområden av en partnerskapslag), avfärdar Persson sådana farhågor med hänvisning till redan existerande partnerskapslagar. Danmark har redan haft sin partnerskapslag i fem år, och Norge i snart ett, och inga tecken på ökad omoral eller äktenskapens sönderfall har kunnat tydas.
Flera av sakargumenten i den "tunga kritik" Gustafsson hänvisat till är dessutom enligt Persson rent trams. Att anmärka på att hushållsgemenskapen inte är noggrannare specificerad borde rimligtvis också diskvalificera äktenskapet som institution, då det är samma slags hushållsgemenskap som åsyftas. Man hänvisar till svårigheter för tjänstemän att hålla alla lagar liknande varandra i huvudet. Men man lagstiftar inte för tjänstemännen, man lagstiftar till förmån för medborgarna. Vad svårigheter vid tillämpning på fall med internationell anknytning anbelangar håller Persson med om att här erbjuds svårigheter. Men en stor del av utlåtandet är också ägnat denna typ av problem. Dessutom gäller samma svårigheter vid tillämpning av sambolagen från 1987, en lag som Sverige står ensam i världen om, och vid detta införande var det ingen som anförde dylika motargument.
Persson avslutar därmed sitt långa anförande med en utläggning om hushållsgemenskap och sambolagen från 1987. Man har ju ingående diskuterat behovet av en särlagstiftning för hushållsgemenskap, och när nu partnerskapslagen skulle behandlas fann SCB att det rörde sig om 0.7% av befolkningen mellan 16 och 84 år som bodde ihop med annan än make, maka, barn eller sambo. Man kan anta att en stor del av dessa 0.7% är homosexuella, hävdar Persson. Men nu gör motståndarna till partnerskapslagen en stor sak av att en partnerskapslag måste inkludera alla dessa, och inte endast rikta sig till de homosexuella. Och detta, menar Persson, luktar avledande manöver. Det har funnits gott om tillfällen att ta upp detta vid till exempel genomförandet av sambolagen. Nu är inte rätta tiden för sådana manövrer, och Persson yrkar i Vänsterpartiets namn bifall på sin meningsyttring i LU28: nej till vidare utredning.
Anförandet bemöts med applåder, och talmannen Ingegerd Troedsson finner sig föranledd att påpeka att meningsyttringar från åhörarläktaren icke är tillåtna.
Holger Gustafsson gör en underlig replik, där han först framhåller att orsaken till att frågan har stötts och blötts i 20 år torde vara att det föreligger sådana svårigheter vid genomförandet av en lag av denna typ, att man inte har kunnat. Dessutom väljer han att ignorera sitt eget uttalande i anförande 1 om att de homosexuella är så fåtaliga, genom att anklaga Persson för att relativisera de 0.7% i hushållsgemenskap levande behov av samhälleligt stöd. Elisabeth Persson påpekar motsägelsen i detta, och ett par repliker ägnas åt oenighet i hypotetiska procenttal och divergerande syn på Lagrådets arbetsrutiner. Holger Gustafsson menar även att de danska och norska erfarenheterna är irrelevanta. Man kan inte vänta sig att någon följdverkan tydligt ska framträda på så kort tid som ett halvt decennium. Men även detta avfärdar Elisabeth Persson. Holger Gustafsson kan inte hävda att det föreligger några negativa erfarenheter från Danmark. I övrigt är diskussionen om siffror meningslös. Replikskiftet slutar.
Endast sju inlägg har passerat i denna första akt, men trots det har vi sett flera av de viktigaste argumenten. Dessa argument kommer nu att återkomma i olika former, när fler partiers politiker blandar sig i debatten. I nästa akt kommer de juridiska argumenten och agerandena i Lagrådet att dominera. Vi kommer att finna att man utan problem kan slåss med känsloargument inom ramen för vad man kan anföra på teknikaliteter. Nästa avsnitt kommer imorgon onsdag, förutsatt att mina ärenden i Stockholms innerstad inte drar ut alltför långt på tiden. På återhörande.
Ridån går upp och vi ser Riksdagens plenisal som 1994 såg lite annorlunda ut än vad den gör idag. Enligt uppgifter från flera riksdagsledamöter var komforten i denna avlägsna forntid sämre. Debatterna föredrogs däremot på samma sätt som idag, så det ska inte vara några problem att hänga med i svängarna här inte.
Såsom ceremonimästare passar jag på att dela ut programblad till alla er i publiken: Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni kl. 10.00. I övrigt kan det i prologen till refererade dokumentet LU28 vara av intresse. Programbladen är offentliga handlingar och gratis, eftersom Sverige är en demokrati.
Dramatis personæ
Holger Gustafsson (kds)
Född 1946 och ledamot i Riksdagen sedan 1991 för Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, med undantag för perioden januari till oktober 1995. Var vice ordförande i Lagutskottet under mandatperioden 1991-94 och var kristdemokraternas huvuddebattör i slutfasen av motståndet mot partnerskapslagen. På senare år har han gjort sig känd som en relativt nyanserad modern kristdemokrat med fokus på utrikespolitiken. Även under de mer hetsiga debatterna i samband med införandet av partnerskapslagen nedlät han sig inte i sitt konsekventa motstånd mot lagen till den typ av smutsargument som vi kommer att få se senare i dramat. Uttalanden från Holger Gustafsson daterade från senare tid återfinns för den intresseraden här.
Elisabeth Persson (v)
Född 1942 och ledamot i Riksdagen 1988-1994 för Vänsterpartiet kommunisterna, senare Vänsterpartiet. Var suppleant i Lagutskottet 1988-1994 och författade det meningsyttrande som återgavs i LU28. Flitig debattör för bland annat rätten till abort och undertecknare till en av de motioner som avhandlades i LU28. Numera pensionär och ingår i Nätverket mot hedersrelaterat våld.
Talmannen Ingegerd Troedsson
Akt ett: Anföranden 1-7
Protokolljustering. En interpellation visar sig vara omöjlig att besvara eftersom miljöministern befinner sig i Förenta staterna. Ett par betänkanden föredras men bordläggs åter. Allt är upplagt för en helt vanlig dag i Sveriges Riksdag. Men idag ska föras en debatt som kommer att resultera i en ytterst viktig demokratisk reform, en reform som kommer att påverka tusentals människor i positiv riktning, ge dom ökad ekonomisk trygghet och stabilitet och föra dom ett stort steg på vägen att accepteras fullt ut som en del av samhället. Det är tid för slutdebatt om den mest progressiva nya lagen sedan införandet av den allmänna tilläggspensionen 1958. Ironiskt nog har paragraf 4 i snabbprotokollet den föga upphetsande rubriken Registrerat partnerskap m. m..
Det ska tilläggas direkt att det är ganska många som har hetsat upp sig inför detta, den torra rubriceringen till trots.
Holger Gustafsson (kds) genomför det första av vad som kommer att bli över etthundra anföranden av närmre trettio av Riksdagens 349 ledamöter innan omröstningen. Han har varit vice talman i Lagutskottet när betänkandet LU28 kom till stånd, och han är inte nöjd med detta betänkande. Han yrkar bifall till reservationen mom. 1, d.v.s. avslag till förslaget om ny lag för registrerat partnerskap. Varför? Det har varit mycket konstigheter kring förslaget, menar Gustafsson.
Man har alltså, från Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Folkpartiets sida valt att forcera igenom lagstiftningen till varje pris, trots "Lagrådets tunga kritik". Och det är den kritiken Gustafsson vill fokusera på, när han nu argumenterar mot antagandet av partnerskapslagen. För en partnerskapslag, den kommer att innebära "vittgående konsekvenser" för ett stort antal rättsområden. Och dessa konsekvenser har inte utretts, åtminstone inte i någon utsträckning så att reservanterna (se prolog) kan vara nöjda. Men inte nog med det. Att forcera igenom en sådan här kontroversiell lag på ovan nämnda sätt är parlamentariskt tvivelaktigt, menar Gustafsson. Eftersom lagen är presenterad direkt av ett utskott, ger det ju inte riksdagsledamöterna någon möjlighet att komma med vidare motioner i ärendet (han avser här förmodligen motioner utöver de åratal av motioner och debattinlagor som föregår utskottets uttalande).Ärendet har initierats och genomdrivits i lagutskottet med hjälp av krafter och motsättningar som tidigare under mandatperioden inte har gjort sig gällande. En majoritet har mobiliserats i utskottet bestående av Socialdemokraterna och Folkpartiet -- som med entusiasm har underblåsts av Vänsterpartiet. Ordinarie ledamöter har bytts mot tillfälliga ersättare för att säkra stödet för den nya lagstiftningen, en äktenskapslag för homosexuella. Det har förekommit att ledamöter har kommit till utskottet endast några få minuter för att säkra en votering, för att sedan direkt lämna utskottet och dess beredning.
Sedan kommer ett paradargument - den avsedda gruppens ringa storlek. Man borde istället ha satsat på en bättre form av sambolag. Men nu har man gjort det misstaget, att
Detta strider mot direktiven för utredningen. Och därmed, påpekar Gustafsson, består minoritetens reservation helt och fullt av yrkande på avslag på "rent formella grunder". Men majoriteten kommer nu att gå upp i talarstolen och debattera med känsloargument: fruktan för diskriminering, människors lika värde, vikten av att främja sexuell trohet mellan homosexuella. Det sista argumentet är intressant, och grundar sig i debatten kring AIDS-epidemin och homosexuell promiskuitet, en typisk 80-talsdebatt som fördes med moraliserande argument och stundtals tog hysteriska uttryck såsom förbudet mot bastuklubbar.Förslaget till lag om registrerat partnerskap riktar in sig på en alltför liten och mycket specifik grupp som dessutom avgränsas av sitt sexuella beteende.
Och det här är en fråga som engagerar, avslutar Gustafsson. Till Lagutskottet har inkommit inte mindre än "120 000 -- 130 000" namnunderskrifter. Till förmån för reservationen mom. 1 får man förmoda, Gustafsson specificerar sig inte. Därmed är ribban för debattnivån lagd från motståndarsidan. Hållningen att formella skäl snarare än ideologi skulle ligga bakom motståndet mot reformer inom HBT-politiken var inte något nytt debattgrepp 1994, och har inte heller förlorat i popularitet sedan dess. Det är för övrigt inte ett debattgrepp som är förbehållet motståndare till reformer för HBT-personer, utan har genom åren förekommit från alla politiska läger. Det är hälsosamt för hans sak att Gustafsson iakttar en civiliserad ton i debatten. Det är ohälsosamt att argumentet till stor del bygger på en skenmanöver.
Talarstolen intas nu av Elisabeth Persson (v), som omedelbart förkastar varje antydan från Holger Gustafsson att lagförslaget skulle vara framhastat. I själva verket finns en tydlig kontinuitet från avförandet från Socialstyrelsens lista över sjukdomar 1973, via en vänsterpartistisk motion från slutet av 80-talet och till Partnerskapskommittén, understödd av "en bred partimotion -- författad av Kent Carlsson". Den avsedda motionen är Motion 1992/93:L421 Partnerskap för homosexuella från den 26 januari 1993, författad av Kent Carlsson (s) och utöver författaren undertecknad av Margareta Winberg (s), Christina Linderholm (c), Elisabeth Persson (v), Eva Zetterberg (v), Lotta Edholm (fp), Karin Pilsäter (fp), Berit Andnor (s), Ingegerd Sahström (s), Martin Nilsson (s), Ulrika Messing (s), Annika Åhnberg (politisk vilde), Lennart Daléus (c) och Dan Eriksson (nyd). Oavsett om förfarandet i utskottet är något ovanligt, är förarbetet för lagen alltså gediget gjort.
Därefter följer ett av de känsloargument Holger Gustafsson förutspådde - ett ja till partnerskapslagen innebär enligt Persson en kraftfull markör för homosexuellas lika värde med heterosexuella. Ja, man skulle kunna kalla det för den uppmuntran till den homosexuella kärleken som villigt tycks ges till varje annan form av kärlek:Få, om ens något, lagförslag har stötts och blötts som detta. Det har verkligen inte hastats fram; det har en tjugoårig historia bakom sig. Det förslag som föreligger är ett mycket väl genomarbetat sådant.
Även Persson har kontaktats av åtskilliga medborgare. Till stor del har det handlat om argument mot den föreslagna lagen, och Persson menar nu att hon ska försöka bemöta några av de vanligast förekommande argumenten. Det är förvisso ett skäligt agerande, även om det på sätt och vis öppnar grindarna till det grumliga gränslandet till halmgubbeargumentationen.kärleken mellan man och kvinna, mellan föräldrar och barn samt kärleken till naturen. Även kärleken till fosterlandet ses rent av som vacker och eftersträvansvärd.
För den som satt sig in i debatten, såväl före som efter den 7 juni 1994, kommer inte några av de argument Persson bemöter som någon överraskning. Argumentet att lagen endast berör ett mycket litet antal människor, en mycket liten del av Sveriges befolkning avfärdas direkt:
Dessutom är det, menar Persson, befängt att påstå att en lag om partnerskap skulle locka fler människor att bli homosexuella. För det första är inte homosexualitet någonting "smittsamt". En argumentation enligt denna linje förutsätter att homosexualitet skulle vara någonting som var mer lockande än heterosexualitet, att en homosexuell kärlek "är så mycket mer lockande" än heterosexuell att heterosexuella skulle "överge sin egen sexuella läggning för att välja att övergå till att bli homosexuella". Det är dessutom befängt med tanke på hur få de homosexuella, enligt tidigare argumentation, är. För det andra, och viktigaste, är inte homosexualitet, eller sexuell orientering överhuvudtaget, någonting man väljer, utan någonting man är. Oavsett partnerskapslagens vara eller icke vara, kommer det alltid att finnas homosexuella människor.Hur många homosexuella människor behövs det för att en sådan här lag skall kunna stiftas? Räcker det med 4 %, eller måste gruppen homosexuella utgöra 6 % av befolkningen? Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om hur många procent det måste vara.
Publiken av år 2010 har måhända noterat någonting som skiljer debatten av 1994 från de liknande debatter som förs idag? Det är total renons på omnämnanden av bisexualitet. Debattörerna beter sig som det endast finns två sidor av ett mynt, heterosexuella och homosexuella. Enten-Eller. Tyvärr är inte detta någonting som är exklusivt för debattörer Gustafsson och Persson. Med risk att avslöja detaljer om kommande akter kan jag redan nu avslöja, att bisexualitet kommer att beröras totalt noll (0) gånger under denna maratondebatt. Därmed förpassas, till beklagande, vidare diskussion kring "B" (och naturligtvis även "T") i "HBT" ur fokus för detta drama, och kommer inte vidare beröras.
Vad följderna för övrig lagstiftning anbelangar, till exempel följderna för existerande äktenskap (och här knyter Persson mycket prydligt ihop de larmrop om urholkandet av äktenskapets mening som fortfarande idag hörs i debatten, med de av Gustafsson anförda icke-utredda följdverkningarna på andra lagstiftningsområden av en partnerskapslag), avfärdar Persson sådana farhågor med hänvisning till redan existerande partnerskapslagar. Danmark har redan haft sin partnerskapslag i fem år, och Norge i snart ett, och inga tecken på ökad omoral eller äktenskapens sönderfall har kunnat tydas.
Flera av sakargumenten i den "tunga kritik" Gustafsson hänvisat till är dessutom enligt Persson rent trams. Att anmärka på att hushållsgemenskapen inte är noggrannare specificerad borde rimligtvis också diskvalificera äktenskapet som institution, då det är samma slags hushållsgemenskap som åsyftas. Man hänvisar till svårigheter för tjänstemän att hålla alla lagar liknande varandra i huvudet. Men man lagstiftar inte för tjänstemännen, man lagstiftar till förmån för medborgarna. Vad svårigheter vid tillämpning på fall med internationell anknytning anbelangar håller Persson med om att här erbjuds svårigheter. Men en stor del av utlåtandet är också ägnat denna typ av problem. Dessutom gäller samma svårigheter vid tillämpning av sambolagen från 1987, en lag som Sverige står ensam i världen om, och vid detta införande var det ingen som anförde dylika motargument.
Persson avslutar därmed sitt långa anförande med en utläggning om hushållsgemenskap och sambolagen från 1987. Man har ju ingående diskuterat behovet av en särlagstiftning för hushållsgemenskap, och när nu partnerskapslagen skulle behandlas fann SCB att det rörde sig om 0.7% av befolkningen mellan 16 och 84 år som bodde ihop med annan än make, maka, barn eller sambo. Man kan anta att en stor del av dessa 0.7% är homosexuella, hävdar Persson. Men nu gör motståndarna till partnerskapslagen en stor sak av att en partnerskapslag måste inkludera alla dessa, och inte endast rikta sig till de homosexuella. Och detta, menar Persson, luktar avledande manöver. Det har funnits gott om tillfällen att ta upp detta vid till exempel genomförandet av sambolagen. Nu är inte rätta tiden för sådana manövrer, och Persson yrkar i Vänsterpartiets namn bifall på sin meningsyttring i LU28: nej till vidare utredning.
Anförandet bemöts med applåder, och talmannen Ingegerd Troedsson finner sig föranledd att påpeka att meningsyttringar från åhörarläktaren icke är tillåtna.
Holger Gustafsson gör en underlig replik, där han först framhåller att orsaken till att frågan har stötts och blötts i 20 år torde vara att det föreligger sådana svårigheter vid genomförandet av en lag av denna typ, att man inte har kunnat. Dessutom väljer han att ignorera sitt eget uttalande i anförande 1 om att de homosexuella är så fåtaliga, genom att anklaga Persson för att relativisera de 0.7% i hushållsgemenskap levande behov av samhälleligt stöd. Elisabeth Persson påpekar motsägelsen i detta, och ett par repliker ägnas åt oenighet i hypotetiska procenttal och divergerande syn på Lagrådets arbetsrutiner. Holger Gustafsson menar även att de danska och norska erfarenheterna är irrelevanta. Man kan inte vänta sig att någon följdverkan tydligt ska framträda på så kort tid som ett halvt decennium. Men även detta avfärdar Elisabeth Persson. Holger Gustafsson kan inte hävda att det föreligger några negativa erfarenheter från Danmark. I övrigt är diskussionen om siffror meningslös. Replikskiftet slutar.
Endast sju inlägg har passerat i denna första akt, men trots det har vi sett flera av de viktigaste argumenten. Dessa argument kommer nu att återkomma i olika former, när fler partiers politiker blandar sig i debatten. I nästa akt kommer de juridiska argumenten och agerandena i Lagrådet att dominera. Vi kommer att finna att man utan problem kan slåss med känsloargument inom ramen för vad man kan anföra på teknikaliteter. Nästa avsnitt kommer imorgon onsdag, förutsatt att mina ärenden i Stockholms innerstad inte drar ut alltför långt på tiden. På återhörande.
posted by Fredrik Stangel at 11:18 em
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home