Huddinge sjukhus

God fortsättning. Eller ond. Fortsättning, hur som helst. Minsta gemensamma nämnare.

På väg genom sjukhusgångarna till Apoteket (notera stor inledningsversal, signifierande Apoteket AB) inrymt i Huddinge sjukhus såg jag idag mitt framtida ideal. En kvinna i sjuttioårsåldern sittande i rullstol med en krycka i handen, kryckan på utsträckt arm riktad rakt fram som en lans. Avsikten är uppenbar: att visa riktningen för den hunsade kvinna i fyrtioårsåldern som ser till att rullstolen håller en någorlunda stabil kurs i den av krycklansen visade riktningen.

Rullstolsulanen är trotzdem inte nöjd:
-Skjut på lite, Elisabet (fingerat namn). Vi ska hinna fram till Apoteket innan trettondagen!
-Men snälla Matilda (fingerat namn), det är fullt av folk här, vi kan inte...
-Jag är inte snäll! Jag är en grinig kärring som vill att det ska gå undan någon gång här i livet!

Apoteket är (förutom det vanliga klientelet främst bestående av ålderspensionärer, sjukpensionärer och ensamma småbarnsföräldrar med tillhörande litet barn) fullt av sjuksystrar, undersköterskor och farmaceuter. Det är tydligen vanlig tid för lunchrast för något skift, och de nämnda yrkesgrupperna passar på att shoppa på mellandagsrean... Ironiskt nog har faktiskt Apoteket AB en mellandagsrea, men den är oacceptabelt snålt tilltagen och omfattar i princip endast ett specialerbjudande angående oparfymerad duschkräm från ACO (rekommenderas av Astma- och Allergiförbundet - ergo: bra produkt). Två flaskor för en. Den lunchshoppande sjukvårdspersonalen köper Cocilliana-Etyfin, handsprit, Citalopram, handsprit, Molypect, handsprit, Alvedon, handsprit och två flaskor oparfymerad duschkräm från ACO till priset för en. En av ålderspensionärerna klagar över att kvaliteten på gummiremmarna till Yngsjöbrodden har gått ned sedan det förra paret inhandlades.

När jag sitter och dricker kaffe i den större kafeterian utanför Apoteket dyker rullstolsulanen och hennes väpnare upp igen. "Matilda" radar förnöjt upp tabletter och kapslar av olika slag på brickan och sväljer dem ett efter ett med en klunk kaffe och en tugga punschrulle mellan varje. "Elisabet" sitter och skruvar på sig, mest påminnande om en tonåring i sällskap med mycket pinsam mamma. Kryckan hänger osäkrad (dubb ned) beredd för strid bakpå rullstolen. Jag äter upp min baguette och tänker att det i alla fall är tur för den fyrtioåriga tonåringen att hennes lansiär inte ordinerats suppositorier.