Uppdrag granskning

Ser på det omtalade avsnittet av Uppdrag granskning där Brödraskapet Pius X och deras verksamhet i Sverige synas. Trots antisemitism och rasistiska och sexistiska uttalanden från ledande företrädare för organisationen är det en helt annan sak jag upprörs av i programmet: språket.

Hur slarvigt är det inte att göra ett reportage som till så stor del bygger på förstahandsinsamlat material från Tyskland, och inte på reportageresan kunna intervjua folk på tyska! Stackars prästnoviser och folk-på-gatan som knappt gör sig förstådda för varken tv-publiken eller reportrarna på sin högst rundimentära engelska. Det sänker inte bara förtroendet för reportaget som sådant, det ger också ett nonchalant intryck gentemot de personer man talar med i programmet, oavsett om de är präster inom brödraskapet eller ortsbor reportrarna frågar om vägen. Samma sak med franskan, även här hackar man sig fram på den mest klunsiga engelska. Det ska också betonas att reporterns engelska inte heller är särskilt bra, men dock ljusår bättre än de flesta samtalsmotparters.

Det hade väl inte varit så svårt att åtgärda denna, egentligen ganska blaséartade, brist i journalistiken? Framför allt inte eftersom man ju lyckas texta all den franska som förekommer i programmet. Det är ju inte som att någon begär att reportrarna ska medföra en tolk kunnig i klassisk grekiska eller latin.

Silvio Berlusconi

Jag sitter helt fredligt vid datorn och dricker ett glas ekologisk juice när Silvio Berlusconi plötsligt dyker upp och försöker mörda mig. Nejmen ni förstår inte! Tänk er själva, att ni tar en djup klunk läcker juice...

... och precis när ni sväljer dyker det här upp på skärmen.

Vad sade jag!

Vectrex

En del spelmaskiner är lite ballare än andra. Vectrex, till exempel. Som reklamfilmen låter höra, kanske det coolaste videospelsystemet som någonsin tillverkats.

Hur coolt det är tar naturligtvis inte reklamfilmen upp, utan fokuserar på att det är "bärbart" (sant, åtminstone i teorin, men bara så länge man har tillgång till ett vägguttag) och att det har en del coola titlar. Mer tekniska fakta får man inte. Därför svävar reklamfilmstittaren i okunnighet om att Vectrex helt vektorbaserad (som en elektrokardiogram-display) och alltså inte visar sprites (som till exempel en vanlig TV gör), ett faktum som ger en mycket unik upplevelse svår att emulera på andra plattformar. Vektorerna är vita och ligger mot svart botten, färg erhålls genom för varje spel unika skärmöverdrag. Häftigt var ordet.


I Finland tyckte man Vectrex var så sanslöst ball att man rimmade genom hela reklamfilmen. Men så hade man bättre smak i den finska filmen också - kolla bara på kläderna! Det är oklart om reklamfilmen är producerad i Finland, den ska enligt uppgift härstamma från en Beta Max-utgåva av Sword of the Barbarians.

Konsolen utvecklades av General Consumer Electric, ett entrepenörsföretag som kort efter lanseringen i slutet av 1982 köptes av Milton Bradley. Detta visade sig vara sensationellt dålig timing, eftersom hela den amerikanska spelkonsolmarknaden kollapsade under det andra halvåret 1983. 1984 var Vectrex död som annat än ett entusiastobjekt, vilket det fortfarande är, mycket på grund av att källkoden släpptes fri i samband med att konsolen försvann från butikshyllorna. En beundransvärd skara entusiaster har genom åren lyckats frambringa en hel rad spelvärda titlar, en del kompletta med skämöverdrag och kartong. Med detta i åtanke är nog Vectrex den andra generationens videospelkonsol som står sig bäst idag.

Nu står det en på mitt skrivbord. Titta så fin den är:

Är du en RIKTIG MAN? Testa dig själv

Undrar du också om du är en RIKTIG MAN? I så fall har jag ett bra tips på ett fint test, som undersöker ens relation till allt som är manligt - skruvmejslar, teknik, svordomar, videospel och Hello Kitty.

Jag har en liten oansenligt videospelssamling, som bland annat inkluderar en hop icke fungerande Famicom-kassetter. Om man har en europeisk (eller amerikansk, eller australiensisk) NES-kassett som inte fungerar, är det bara att skruva upp kassetten och rengöra pinnarna. Slut på problemen i nittionio fall av hundra. Om man har en Famicom-kassett som inte fungerar, är det i princip bara att öppna den och rengöra pinnarna. Men, och här kommer manlighetsprovet in i bilden, det går inte att skruva upp den. En Famicom-kassett sitter nämligen inte ihop med skruvar.

Detta upptäckte jag naturligtvis inte förrän jag satt med en skruvmejsel i höger hand och Hello Kitty World i den vänstra. Efter att ha krafsat lite dumt på etiketten på baksidan av kassetten bände jag in mejseln i glappet mellan över- och undersida. Naturligtvis skadades plasten, och eftersom Hello Kitty World naturligtvis ligger på en jävla vit kassett syns det rätt bra också. Nåja, lite velourmanlig finkänslighet sysslade man kanske med på åttiotalet när de flesta av de här spelen tillverkades, men just Hello Kitty World är ju yngre än Gulfkriget, så jag tyckte att lite mer våld skulle vara på sin plats. Kassetten våldförde sig tillbaka, skruvmejseln sprätte upp i handflatan och föranledde några väl valda svordomar från handens ägare (jag). Till råga på allt smällde sedan kassetten igen, tyvärr med mitt manliga hår på nedersta pekfingerleden mellan sina lömska Hello Kitty-käftar. (Jag skojar inte, det gjorde skitont!)

Kassetterna på bilden har inget samband

med kassetten i artikeln.

Efter att ha slagits i en dryg halvtimme med den jävla kassetten lyckades jag bryta av en av de fyra plastspärrar som håller ihop kassetten runt kretskortet. Dessa spärrar är, kan jag konstatera nu när jag kunnat öppna kassetten, drygt två millimeter tjocka, och gjuten i form av ett liggande T sett ovanfrån, för att omöjliggöra även en så minimal elasticitet att man utan att skada sig själv och/eller kassetten enkelt skulle kunna öppna den. Djävla Nintendo.

Spelet ifråga är förresten lite av en kuriositet, det är alltså en Famicom-konvertering av Game Boy-spelet Balloon Kid, men av någon anledning gavs det i Japan inte ut av Nintendo (som ändå var dom som utvecklade spelet), utan av något som heter Character Soft. Game Boy-spelet är en plottrigare variant av klassikern Balloon Fight. Tyvärr hade man bestämt sig för att spelet skulle bli mycket bättre om man lade till några töntiga barn, enligt manualen vart och ett med individuella karaktärsdrag (d.v.s. pojkar med någon form av olika personligheter och en flicka som är med för att vara just en flicka) och en slags bakgrundsstory som jag tack och lov har glömt. Det enda roliga som jag känner till om spelet var att det fanns en bana med en stad med blyertspennformade skyskrapor i bakgrunden. Stadens namn? Pencilvania.

För övrigt visade det sig när jag tagit isär spelkassetten, att Hello Kitty World ju var ett av dom spel som inte skulle rengöras. Men nu vet jag lite bättre hur man ska göra, och kanske slipper avrätta något bra

Framtiden

Jag bloggar inte ofta, och ligger ofta lite efter i nyhetsvärde när jag bloggar. Och plötsligt hittade jag ett gammalt blogginlägg av Katherine Kerr som bloggar på DeepGenre, en mycket bra blogg, som gav mig en bra motivering inför mig själv till varför det är på det viset: Too many people think that everything digital is “the future” and thus somehow good. You know, the future could turn out kind of crummy. It has in the past.

(Och citatet handlade för övrigt om pappersböcker vs. digital text, och var en hänvisning till ett blogginlägg för New York Times av Robert Darnton. Det är ganska häftigt att den stora skillnaden f.n. mellan digitaltext och tryckt text är såna här metakedjor till priset av minskad överskådlighet.)

För övrigt har Konditori Kafferepet på Klarabergsgatan i Stockholm börjat ta betalt för påtår. Uruselt. Det är typiskt att det ena kaféet efter det andra förfaller i misär och vederstygglig trendighet. Kofi och Hurtigs konditori, båda på Drottninggatan, förvandlades på mindre än ett år från mysiga fik till någonting som mest liknar vänthallar. Det börjar ta slut på uthärdliga kaféer på Norrmalm, även om jag har hittat ett par nya.

Krom

Firefox 3 har förstört mitt trevliga och invanda adressfält, så jag bytte till Googles nya Chrome-beta. Men den stänger ned sig hela tiden, så jag bytte till Safari istället. Men med Safari går allt jag brukade göra med Firefox mycket långsammare (av någon underlig anledning), så jag funderar nu på att byta till Internet Explorer 8, som ju har en ny beta ute sedan några dagar.

Carrie Nation Took Her Ax, and Smashed Saloons with Mighty Whacks

Vad fan ska folk till att öla på pendeltåget för? På en fucking onsdagseftermiddag!? Det finns ju gränser! (Just ja, nattbussarna går ju inte, så det är ju till att börja festkvällen tidigt, så att man hinner med sista pendeltåget hem.)

Intressant? Nåja. Här är i alla fall några till som skriver om öl, pendeltåg, busstrejk, carrie nation, skärpning, gränser, nattbuss, lillördag, lill-lördag, spånken

Hört utomhus x 2

Hört utomhus - 1.

Promenerar genom en del av Stockholms innerstad, och går förbi en karl i beige jacka, som står och väntar på bussen vid en busshållplats. Sur och tvär, han tittar irriterat på klockan. Så kommer det någon bekant till karln gående, en smal och munter typ. De påminner om Helan och Halvan. Helan luftar sitt missnöje med den sävliga bussen som aldrig dyker upp.
- Men, säger Halvan, det är ju strejk.
Detta tar skruv i Helans sinne, och han vädrar ordentligt sitt missnöje med de samhällsfarliga bussförarna, som lamslår hela ekonomin.
Halvan invänder:
- Men, du var inte emot, när det var sjukhusstrejk, när sjuksköterskorna strejkade?
Då ryter Helan:
- Man är väl inte sjuk, bara för att man vill åka lite buss!!!

Hört utomhus - 2.

En ung kvinna promenerar med en barnvagn (med tillhörande barn) genom en viadukt i en förort till Stockholm. I viadukten finns en gatubutik med främst frukt och grönt uppställt i ett prydligt stånd. Barnet med napp i munnen pekar och viftar mot ståndet, men kvinnan tycker att det konsumerats nog för idag.
Barnet tycks förstå:
- Ba-a lö-agsgo-is. (Ska med största sannolikhet betyda "Bara lördagsgodis", men det är svårt för ett litet barn att artikulera med en napp i munnen.)
- Ja-a, håller kvinnan med, bara lördagsgodis (aha, bekräftelse på min tolkning, förf. anm.). Man får inte äta godis mitt i veckan.
Både kvinna och barn blir tysta, och de fortsätter förbi gatubutiken. Precis när de kommer ut ur viadukten hörs kvinnan säga helt tyst för sig själv.
- ...fast lite chips skulle jag kunna tänka mig...

Kaffe

Jag sitter helt fredligt hemma och läser en essay om Kawatake Mokuamis 河竹黙阿弥 Aoto Zōshi Hana no Nishiki-e 青砥稿花の錦絵
när jag blir sugen på kaffe. Men det suget är ju lätt dämpat, tänker jag och går ut i köket och fyller kaffefiltret med kaffe från Colombia under Arvid Nordquists etikett. Häller på vatten ur vattenkokaren (Stanjalägenheten har ingen kaffebryggare, se), rör om lite i filtret. Skär upp en bit sockerkaka och lägger på ett fat. Häller upp en kopp (en reklammugg för Texaco-smörjmedel, närmre bestämt) och bär in mitt fika till datorn. Sätter mig väl tillrätta, och tar en klunk.

Kaffet är kallt.

Jag måste köpa en kaffebryggare.

Tid

Jag tänkte försöka komma iväg från jobbet lite tidigare idag (eftersom det inte fanns så mycket arbete), så jag drog ned min lunch till femton minuter. Bara för det var jag naturligtvis tvungen att jobba över, och kom inte hem förrän klockan var nästan sju. Vad värre är, hade jag slutat när jag planerat sluta hade jag sluppit gå genom regnet, eftersom det hade varit uppehåll.

För denna dags "övertid" (inte riktig övertid, eftersom jag inte arbetar heltid) tjänade jag 45 kr före skatt.