Är du en RIKTIG MAN? Testa dig själv

Undrar du också om du är en RIKTIG MAN? I så fall har jag ett bra tips på ett fint test, som undersöker ens relation till allt som är manligt - skruvmejslar, teknik, svordomar, videospel och Hello Kitty.

Jag har en liten oansenligt videospelssamling, som bland annat inkluderar en hop icke fungerande Famicom-kassetter. Om man har en europeisk (eller amerikansk, eller australiensisk) NES-kassett som inte fungerar, är det bara att skruva upp kassetten och rengöra pinnarna. Slut på problemen i nittionio fall av hundra. Om man har en Famicom-kassett som inte fungerar, är det i princip bara att öppna den och rengöra pinnarna. Men, och här kommer manlighetsprovet in i bilden, det går inte att skruva upp den. En Famicom-kassett sitter nämligen inte ihop med skruvar.

Detta upptäckte jag naturligtvis inte förrän jag satt med en skruvmejsel i höger hand och Hello Kitty World i den vänstra. Efter att ha krafsat lite dumt på etiketten på baksidan av kassetten bände jag in mejseln i glappet mellan över- och undersida. Naturligtvis skadades plasten, och eftersom Hello Kitty World naturligtvis ligger på en jävla vit kassett syns det rätt bra också. Nåja, lite velourmanlig finkänslighet sysslade man kanske med på åttiotalet när de flesta av de här spelen tillverkades, men just Hello Kitty World är ju yngre än Gulfkriget, så jag tyckte att lite mer våld skulle vara på sin plats. Kassetten våldförde sig tillbaka, skruvmejseln sprätte upp i handflatan och föranledde några väl valda svordomar från handens ägare (jag). Till råga på allt smällde sedan kassetten igen, tyvärr med mitt manliga hår på nedersta pekfingerleden mellan sina lömska Hello Kitty-käftar. (Jag skojar inte, det gjorde skitont!)

Kassetterna på bilden har inget samband

med kassetten i artikeln.

Efter att ha slagits i en dryg halvtimme med den jävla kassetten lyckades jag bryta av en av de fyra plastspärrar som håller ihop kassetten runt kretskortet. Dessa spärrar är, kan jag konstatera nu när jag kunnat öppna kassetten, drygt två millimeter tjocka, och gjuten i form av ett liggande T sett ovanfrån, för att omöjliggöra även en så minimal elasticitet att man utan att skada sig själv och/eller kassetten enkelt skulle kunna öppna den. Djävla Nintendo.

Spelet ifråga är förresten lite av en kuriositet, det är alltså en Famicom-konvertering av Game Boy-spelet Balloon Kid, men av någon anledning gavs det i Japan inte ut av Nintendo (som ändå var dom som utvecklade spelet), utan av något som heter Character Soft. Game Boy-spelet är en plottrigare variant av klassikern Balloon Fight. Tyvärr hade man bestämt sig för att spelet skulle bli mycket bättre om man lade till några töntiga barn, enligt manualen vart och ett med individuella karaktärsdrag (d.v.s. pojkar med någon form av olika personligheter och en flicka som är med för att vara just en flicka) och en slags bakgrundsstory som jag tack och lov har glömt. Det enda roliga som jag känner till om spelet var att det fanns en bana med en stad med blyertspennformade skyskrapor i bakgrunden. Stadens namn? Pencilvania.

För övrigt visade det sig när jag tagit isär spelkassetten, att Hello Kitty World ju var ett av dom spel som inte skulle rengöras. Men nu vet jag lite bättre hur man ska göra, och kanske slipper avrätta något bra