Blå marker och röda lyktor

I finansjargongen finns en halvt vetenskaplig ogrästerm: "blue chip industries". Det är ursprungligen en benämning på "säkra" aktiebolag, men har kommit att beteckna alla möjliga former av föregivet konjunktursokänsliga (dagens ord, förresten) näringsverksamheter, som tillhandahåller varor och tjänster konumenterna inte är villiga att avstå från trots försvagad konsumtionskraft. Naturligtvis återfinns bland de vanligast uppräknade branscherna pornografin, sexhandeln och droghandeln (den senare innefattande både alkohol och tobak).

Det är ju en fin och lättbegriplig modell. Men nu verkar det som att modellen inte riktigt stämmer. Observationer från bland annat Danmark, Tjeckien och Tyskland, där prostitutionen är laglig (i Tjeckien icke-kriminaliserad) visar på en kraftigt minskad efterfrågan på prostituerade. Det är en smula överraskande siffror, eftersom många analyser givit vid handen en väntad ökning av prostitutionen när ekonomin faller, till exempel i Australien (lagligt i New South Wales, lagligt men reglerat i Queensland och Victoria) och Förenta staterna (lagligt i Nevada och semilagligt i Rhode Island, olagligt i de städer artikeln behandlar).

Irriterande nog (och tyvärr föga förvånande) finns ingen mer utförlig forskning annat än några oftast tendensiösa journalistiska reportage gjord på ämnet. Men de observerade tendenserna tyder på att krisen slår även mot områden och branscher som varit relativt förskonade vid tidigare ekonomiska svackor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om blue chip, prostitution, sexhandel, lågkonjunktur, finanskrisen, danmark, tjeckien, tyskland, australien, usa

Vectrex

En del spelmaskiner är lite ballare än andra. Vectrex, till exempel. Som reklamfilmen låter höra, kanske det coolaste videospelsystemet som någonsin tillverkats.

Hur coolt det är tar naturligtvis inte reklamfilmen upp, utan fokuserar på att det är "bärbart" (sant, åtminstone i teorin, men bara så länge man har tillgång till ett vägguttag) och att det har en del coola titlar. Mer tekniska fakta får man inte. Därför svävar reklamfilmstittaren i okunnighet om att Vectrex helt vektorbaserad (som en elektrokardiogram-display) och alltså inte visar sprites (som till exempel en vanlig TV gör), ett faktum som ger en mycket unik upplevelse svår att emulera på andra plattformar. Vektorerna är vita och ligger mot svart botten, färg erhålls genom för varje spel unika skärmöverdrag. Häftigt var ordet.


I Finland tyckte man Vectrex var så sanslöst ball att man rimmade genom hela reklamfilmen. Men så hade man bättre smak i den finska filmen också - kolla bara på kläderna! Det är oklart om reklamfilmen är producerad i Finland, den ska enligt uppgift härstamma från en Beta Max-utgåva av Sword of the Barbarians.

Konsolen utvecklades av General Consumer Electric, ett entrepenörsföretag som kort efter lanseringen i slutet av 1982 köptes av Milton Bradley. Detta visade sig vara sensationellt dålig timing, eftersom hela den amerikanska spelkonsolmarknaden kollapsade under det andra halvåret 1983. 1984 var Vectrex död som annat än ett entusiastobjekt, vilket det fortfarande är, mycket på grund av att källkoden släpptes fri i samband med att konsolen försvann från butikshyllorna. En beundransvärd skara entusiaster har genom åren lyckats frambringa en hel rad spelvärda titlar, en del kompletta med skämöverdrag och kartong. Med detta i åtanke är nog Vectrex den andra generationens videospelkonsol som står sig bäst idag.

Nu står det en på mitt skrivbord. Titta så fin den är:

Att betala för kakan utan att äta den

Smått genialiskt. På det här sättet kan regeringen samtidigt både undvika att gå in i Volvo, och åtminstone i teorin undvika större delen av det utflöde av spetskompetens en fullskalig industrikris skulle medföra.

Däremot har näringsminister Olofsson och regeringen fel. Det räcker inte med en utbildningsfond för att förhindra att industrikrisen slår ut tiotusentals, kanske hundratusentals, arbetstillfällen i Götaland, framför allt i Västsverige. Kollapsar verkstadsindustrin, vilket allt fler bedömare från olika politiska läger och sociala positioner varnar för, kommer man inte i Sverige att ha någon vidare kommersiell marknad för vad som i praktiken skulle utvecklas till en slags tankesmedja för fordonsutveckling. Att bygga upp arbetsmarknaden igen efter en kollaps kan ta ett decennium, som vi sett efter finanskrisen av 1992-93. Det innebär tio år av balans mellan sociala nedskärningar och minskad köpkraft, hur man än räknar blir det minskade statsinkomster. Inte direkt lämpligt om man snabbt vill kunna försäkra sig mot specialistutflödet.

Olofssons argument mot en statlig intervention i Volvo är också ganska märkliga. Ingen spekulation med "skattebetalarnas pengar". Att de hundratusentals berörda också är skattebetalare försvinner i retoriken, liksom att samma skattebetalare har varit med om att rädda banker knappast bättre skötta än Volvo eller SAAB. Olofsson önskar att Europa ställde om för att stödja bilindustrin, och utmanade USA för att ta fram mer miljövänliga alternativ. Det hade varit mer trovärdigt önskat om dessa önskningar inte uttalades samtidigt som miljöbilspremien slopades, och om något steg för att piska på Volvos och SAAB:s dåliga miljötänkande gjorts redan vid regeringens tillträde mitt under pågående högkonjunktur.

Ett gemensamt bolag av den föreslagna typen är inte en helt dum idé. Idén motiverar dock fortfarande inte att staten går in och räddar Carnegie, men inte Volvo Personvagnar. Och frågan är om det föreslagna bolaget överhuvudtaget kan fylla någon funktion, annat än att bli precis ett sådant spill av skattemedel näringsministern säger sig vilja undvika.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, industrikrisen, jobbkrisen, maud olofsson, volvo, saab

Videospelreklam topp 7

Sjunde plats: Kirby's Adventure. Egentligen ett kardinalfel - man får inte få figuren att verka så häftig i sig, att de faktiska spelbilder man visar verkar tråkiga i jämförelse.


Sjätte plats: Dragon Quest VII. Efter tre års förseningar passade det kanske bäst med den här något självironiska reklamsnutten.


Femte plats: Ms Pac Man. Faktiskt läggs förvånansvärt stort fokus på själva spelet, när man ju har pillerätarens kön att visa upp.


Fjärde plats: Atari 2600. Under det tidiga 80-talet gick förvånansvärt många höga visioner ut på att skjuta ned saker i rymden.


Tredje plats: Atari 2600. Ironiskt nog var det överflödet av undermålig mjukvara till Atari 2600 som förintade större delen av den amerikanska spelindustrin med start vid julhandeln 1983.


Andra plats: Intellivision. Biografreklam. Idag är den här reklamfilmen mer känd än konsollen den gjorde reklam för.


Första plats: Pole Position. Behöver ingen närmre presentation.


(Fotnot: Bönerna i Dragon Quest-reklamen är att [spelet] "måtte släppas", och i slutet tillkännager speakerrösten att spelet, just detta år, faktiskt kommer att släppas. Vilket, ska kanske tilläggas, också skedde.)

2008 - 08:ans år

1.
Pendeltåget mot Södertälje, en eftermiddag i juni. En mamma (eller i alla fall vuxen kvinna) sitter på pendeltåget med tre flickor och ett mycket könsneutralt barn i treårsåldern. Den äldsta av ungarna (i tioårsåldern) är hennes eget och i alla fall de två mellanbarnen verkar vara hennes kusiner. Kusinerna, om dom nu är det, är från Västerås, så mycket får jag veta av samtalet.
När tåget åker över Årstabron tittar ett av Västeråsbarnen ut genom fönstret och säger:
"Oj! Undrar om det är en älv eller en flod!"
"Det är en sjö!" utbrister den äldsta flickan i uppgiven ton. "Det är ju Mälaren!" Och så för att förtydliga, efter en kort paus. "Jävla bönder!"

2.
Pendeltåget mot Märsta, tidig höst. Två män med härjat utseende träffar på varandra när den ene, en normalbyggd karl med insjunket ansikte, kliver på i Huddinge. De verkar känna varandra sedan tidigare och småpratar muttrande ungefär fram till Årstaberg, då samtalet dör ut. Den insjunkne sitter läser någon av gratistidningarna medan den andre, en kraftig gubbe med skäggstubb och måne, tittar ut genom fönstret. Ingen av dom kliver av vid Stockholm Central.
Vid Karlberg reser sig den insjunkne upp för att lämna vagnen, utan att säga någonting. Precis när dörrarna öppnas kommer den automatiska högtalarrösten i tåget igång:
"Tåget fortsätter mot Märsta."
Gubben rätar på sig:
"Vad faan ska du av här och göra!? Tåget går ju till Märsta!"

3.
Busshållplatsen vid IKEA i Kungens Kurva, tidigt i december. En mamma med ett litet barn i Hello Kitty-mössa kommer rusande från ICA Kvantum. Barnet vill inte alls sitta i vagnen, utan makar sig in i busskuren och ställer sig för att stirra på reklamaffischen, som är Tele2:s pågående kampanj med det svarta fåret Frank. Efter en lång stunds stirrande, mer än fem minuter, utbrister plötsligt barnet:
"Det är ju ett får!" Det vänder sig mot mamman: "Jag sa ju att vi var på landet!"

Göran Johansson

Man kan ju naturligtvis förstå att Göteborgs kommunalråd Göran Johansson (s) är trött. Det är ingen särskilt attraktiv tid för att vara kommunalråd i Göteborg. Tröttheten lyser igenom när Johansson uttalar sig på Newsmill efter att näringsminister Maud Olofsson (c) direkt förkastat statlig intervention i Volvo Personvagnar. Göran Johansson skulle å sin sida gärna se en statlig intervention i företaget. Det kallas att ha olika åsikter, och det är därför som Johansson och Olofsson tillhör olika partier. Men Johansson har en lite märklig idé angående varför den sittande regeringen är så ovillig att rädda Volvo Personvagnar - man ska krossa socialdemokratin i Göteborg.

Göran Johansson har rätt i mycket i sitt inlägg. Det är inte önskvärt att staten går in i ett stort företag som Volvo Personvagnar. Men om branschen slås ut av eventuella klausuler i ett eventuellt räddningspaket i den ännu sittande amerikanska kongressen för bilindustrin i Michigan, kan en stark statlig intervention bli mer eller mindre nödvändig för att undvika ett utflöde av specialiserad arbetskraft från såväl västra Götaland som från Sverige överhuvudtaget. Däremot kan man fråga sig om en olönsam bilindustri är just det man ska ägna de femtio av EU-kommissionen rekommenderade interventionsmiljarderna åt. Kanske vore det lämpligare att underhålla annan, mer bärkraftig industri och genom storsatsningar på bl.a. forskning och utbildning, samt storskaliga avvecklanden av arbetsgivaravgifterna; och låta Volvo varsla för att hålla sig flytande i väntan på det som Johansson kallar "bästa möjliga bud från andra".

Men rimligast är väl kanske ändå en insats i just Volvo Personvagnar. Och i det avseendet har Johanssons debattinlägg många poänger. Därför är det synd att han underminerar det genom den gyttjekastning så många socialdemokrater tycks ha velat göra till arbetarrörelsens varumärke sedan Socialdemokraterna gick i opposition. Antydandet att regeringen avsiktligt skulle demontera Västsveriges tillväxt saknar all rim och reson. De som i ögonen på "folk flest" skulle få bära hundhuvudet för en kollapsad industri i västra Götaland är inte kommunstyrelsen i Göteborg, utan regeringen i Rosenbad. Göran Johanssons påstående är befängt. Det är beklagligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om göran johansson, maud olofsson, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, volvo, volvo pv, göteborg, industrikrisen, newsmill