De starka två

Jisses amalia!

Och jag som vill gå. Jag missar alltid det roliga. Gore får jag bara se på bio, och Gorby får jag bara läsa om i MAD.

Novembergnäll

Jag har fått något slags exem ovanför ögat. Det svider och gör ont, och inte blir det bättre av att mina glasögon ligger och trycker på exemet hela tiden heller. Men vad ska jag göra då, jag vet inte om jag vågar smeta på någon salva så nära ögat, och jag behöver faktiskt mina glasögon.

Jag och Tanja gick en runda i second hand-butiker i onsdags. Alltså, inte sådana där trendiga second hand-butiker som ibland kallar sig "basarer" (eller ännu värre: "bazaarer") och gärna ligger på Södermalm, utan på mindre trendiga men ack så funktionella ställen som Myrorna. Hur som helst lyckades jag faktiskt hitta inte mindre än två kostymer i min storlek, vilket med tanke på att jag är smal som Jack Skeleton inte är det enklaste. En bild finns i Tanjas blogg, fast färgåtergivningen blir lite märklig med min kamera när man fotograferar just brunt. Sånt händer, och det finns väl värre att gnälla över.

Södertörns högskola har fortfarande inte, efter nio månader, registrerat in två av mina poäng från förra terminen i LADOK. Jag har mailat dom om detta flera gånger nu, utan att få svar. Tyvärr vet jag inte vem som är LADOK-ansvarig på SH - då hade jag enkelt kunnat gå de där ynka hundra metrarna till honom/henne och kräva en förklaring. Vet inte riktigt hur jag ska gå till väga nu, men jag kommer på något. Jag har gott om tid.

Fast jag ständigt glömmer bort det, så har min gamle far på äldre dagar (nåja, så gammal är han nu inte) skaffat sig en blogg. Trots att han av sin läkare nyligen blivit förbjuden att tala, p.g.a. otrevliga åkommor och annat medicinskt, har inte det resulterat i någon ökning av det minst sagt sparsamma antalet inlägg där. Till och med färre än mina egna. Hrrm. Fast det jag skulle komma till var att hans senaste ämne var rätt så intressant, och kanske värt att kolla in. Länk finns någonstans i meningen ovan.

Förresten, vad döper man sina innehållslösa inlägg, som egentligen bara är till för att signalera att man lever, till? Det här inlägget innehåller ju bara ostrukturerat och okonstruktivt gnäll, som kanske inte är så kul. Många skulle skylla sin gnällighet på höstrusket, men det blir ju ologiskt i mitt fall - jag gillar ju hösten. Äh, jag skriver "Novembergnäll" som rubrik i alla fall, det klingar väl fint och så. Det är dessutom november, och det här är ju gnäll. Sålunda - jaja.

Hemmadag

Jag fick ett infall och kollade min e-post imorse innan jag skulle ila iväg till Universitetet. Jag brukar inte koppla på datorn förrän jag kommer hem (och rätt ofta inte ens då), men nu blev det så av någon anledning. Och hör och häpna så betalade det sig, ty Helena Löthman, min lärare i kinesiska, hade (ack och ve) plötsligt blivit sjuk och lektionen var därför inställd. Så jag stannade hemma och plockade med mitt istället. Först vid tretiden slog det mig att professor Lodén, på vars föreläsning jag borde varit klockan 15, inte någonstans uppgivits vara sjuk idag.

Imorgon har jag dessutom en omtentamen, för den händelse att jag behöver ge ännu mer sken av mina vanskötta studier, i fonetik. En banal sak. Jag blandade på förra tentan ihop begreppen stympad och stegrad ton, vilket ledde till att jag skrev konsekvent fel på alla frågor på fonetikdelen. Irriterande nog fick jag inte ens noll poäng, utan åtta, vilket tyder på att jag skulle fått minst åtta poängs avdrag vid korrekt terminologi. Vi får se hur det går imorgon. Nu kan jag lingot, hursomhelst.

Vi har grannar här i Flemingsberg som har en ganska ovanlig hobby - betongborrning. De borrade mer förut, minst en gång om dagen och minst femton minuter åt gången. Det ansågs så mycket att bostadsrättsföreningen lät kopiera upp störningsrapportsformulär, vilka delades ut i alla brevlådor.
Idag när jag städade hittade jag denna störningsrapport, som naturligtvis fram tills nu varit borttappad. I samma ögonblick satte grannarna borren mot väggen, så jag tittade på klockan och skrev "Betongborrning" och starttiden 18.31. Grannarna slutade genast. Jag väntade för att höra om det skulle komma något mer borr, men det var tyst. I en timme. Därefter skälvde huset återigen av betongborrningsvrålandet. Innan jag ens hade hunnit sträcka mig efter en penna slutade dom. En halv minut i sträck, nuförtiden. Nå, det är väl acceptabelt ändå, va?

För övrigt är Gwen Stefanis Wind It Up årets låt. Jag trodde att L.A.M.B. var något av ett lyckoskott när det visade sig vara den bästa popplattan sedan Ray of Light, men det verkar som om hon faktiskt kan sina saker. Det verkar lovande såhär inför vintern.

Nå'n gång snart ska jag skriva om Jørgen Leth. Jag måste få tag i hans filmer och typ ordna filmkväll med Ofelias blomster och En forårsdag i helvede.

Medan Saddam Hussein inte reste sig upp. København i november.

J-popcon 2006 var bisarrt nog en mycket erotisk upplevelse. På min tid, fyra, fem år sedan eller vad det nu blir, var "erotisk upplevelse" den sista kategori man skulle funderat på att katalogisera in ett mangafilmskonvent i. Men tiderna förändras, nuförtiden består en stor del av entusiasterna av cosplayande flickor i åldrarna 14 - 22 år, och många av dom har det gemensamt att dom inte riktigt tillhör expertisen i hur man för sig i kort kjol. Inte för att jag klagar, vi har haft ett par riktiga "näsblodsfall" (som man skulle kallat dom om det varit en riktig animé).

Som grädde på moset, eller hur man nu ska se det hela, hade vi monsigneur Drougge som representant för den svenske gentlemannen ("the Swedish Gentleman over there") inför det Texasbaserade förlaget Drama Queen, som specialiserar sig på homoerotiska serier från Japan, Korea och Taiwan, av kvinnor för kvinnor. Den svenske gentlemannen, förmodligen inspirerad av sin av Anonymous påpekade likhet med Borat genom sin mustasch, ifrågasatte förlagets brist på shotacon-publikationer mycket länge och väl på misstänkt knagglig Blekingeengelska. Till råga på allt filmades hela spektaklet av två okända mediemänniskor som hela helgen irrade runt där i Valby Folkets Hus. Sök på YouTube, eller nåt.

Köpenhamn har pendeltåg och tunnelbana som manglar sönder allt annat jag sett i denna väg, inklusive JR i Tokyo. Tunnelbanan är väldigt färsk, bara några år, och så tidlöst topp-postmodern att den platsar i samma kategori som Guggenheim Bilbao Museoa (som jag iofs inte sett med egna ögon) och Aula Magna, Stockholms Universitet, under rubriken "tidlös postmodern arkitektur som är postmodern på det där bra sättet". Och understå er inte nu att börja diskutera hur begreppet "bra" fungerar i en postmodern kontext. Det kan vänta till någon annan gång, varje sån här rörelse varar i drygt ett halvsekel. Jag såg Russells I Huckabees igår, apropå det. Mademoiselles Johanne och Tanja upplyste mig om att den var komisk (genom att skratta). Eftersom jag själv tyckte att det var en gravallvarlig, men rätt bra film, kändes det en smula som en kulturchock. Men så är det väl med all amerikansk indie, eller så satt mitt underjag hela tiden under filmen kontemplerandes hur man hade sett på rullen när man gick på gymnasiet. Det var mycket som egentligen var bättre på gymnasiet.

- We män lajk manga wiþ very small shilldren. I þink many oþer shildren wudd lajk it too.

När vi kommer hem i tisdagsottan upptäcker jag att min hemtentamen i Teori och metod (5p), vilken blev rätt så bra trots att jag panikskrev den i torsdags kväll, har studsat tillbaka till mig p.g.a. felskriven mailadress. Nu kommer jag alltså att tvingas slåss med Södertörns byråkratiapparat (som visserligen är mer lätthanterlig än Stockholms Universitets) för att slippa göra en hel femtimmars salstentamen, eller i alla fall slippa läsa om kursen från början igen.