Hemmadag

Jag fick ett infall och kollade min e-post imorse innan jag skulle ila iväg till Universitetet. Jag brukar inte koppla på datorn förrän jag kommer hem (och rätt ofta inte ens då), men nu blev det så av någon anledning. Och hör och häpna så betalade det sig, ty Helena Löthman, min lärare i kinesiska, hade (ack och ve) plötsligt blivit sjuk och lektionen var därför inställd. Så jag stannade hemma och plockade med mitt istället. Först vid tretiden slog det mig att professor Lodén, på vars föreläsning jag borde varit klockan 15, inte någonstans uppgivits vara sjuk idag.

Imorgon har jag dessutom en omtentamen, för den händelse att jag behöver ge ännu mer sken av mina vanskötta studier, i fonetik. En banal sak. Jag blandade på förra tentan ihop begreppen stympad och stegrad ton, vilket ledde till att jag skrev konsekvent fel på alla frågor på fonetikdelen. Irriterande nog fick jag inte ens noll poäng, utan åtta, vilket tyder på att jag skulle fått minst åtta poängs avdrag vid korrekt terminologi. Vi får se hur det går imorgon. Nu kan jag lingot, hursomhelst.

Vi har grannar här i Flemingsberg som har en ganska ovanlig hobby - betongborrning. De borrade mer förut, minst en gång om dagen och minst femton minuter åt gången. Det ansågs så mycket att bostadsrättsföreningen lät kopiera upp störningsrapportsformulär, vilka delades ut i alla brevlådor.
Idag när jag städade hittade jag denna störningsrapport, som naturligtvis fram tills nu varit borttappad. I samma ögonblick satte grannarna borren mot väggen, så jag tittade på klockan och skrev "Betongborrning" och starttiden 18.31. Grannarna slutade genast. Jag väntade för att höra om det skulle komma något mer borr, men det var tyst. I en timme. Därefter skälvde huset återigen av betongborrningsvrålandet. Innan jag ens hade hunnit sträcka mig efter en penna slutade dom. En halv minut i sträck, nuförtiden. Nå, det är väl acceptabelt ändå, va?

För övrigt är Gwen Stefanis Wind It Up årets låt. Jag trodde att L.A.M.B. var något av ett lyckoskott när det visade sig vara den bästa popplattan sedan Ray of Light, men det verkar som om hon faktiskt kan sina saker. Det verkar lovande såhär inför vintern.

Nå'n gång snart ska jag skriva om Jørgen Leth. Jag måste få tag i hans filmer och typ ordna filmkväll med Ofelias blomster och En forårsdag i helvede.