Medan Saddam Hussein inte reste sig upp. København i november.
J-popcon 2006 var bisarrt nog en mycket erotisk upplevelse. På min tid, fyra, fem år sedan eller vad det nu blir, var "erotisk upplevelse" den sista kategori man skulle funderat på att katalogisera in ett mangafilmskonvent i. Men tiderna förändras, nuförtiden består en stor del av entusiasterna av cosplayande flickor i åldrarna 14 - 22 år, och många av dom har det gemensamt att dom inte riktigt tillhör expertisen i hur man för sig i kort kjol. Inte för att jag klagar, vi har haft ett par riktiga "näsblodsfall" (som man skulle kallat dom om det varit en riktig animé).
Som grädde på moset, eller hur man nu ska se det hela, hade vi monsigneur Drougge som representant för den svenske gentlemannen ("the Swedish Gentleman over there") inför det Texasbaserade förlaget Drama Queen, som specialiserar sig på homoerotiska serier från Japan, Korea och Taiwan, av kvinnor för kvinnor. Den svenske gentlemannen, förmodligen inspirerad av sin av Anonymous påpekade likhet med Borat genom sin mustasch, ifrågasatte förlagets brist på shotacon-publikationer mycket länge och väl på misstänkt knagglig Blekingeengelska. Till råga på allt filmades hela spektaklet av två okända mediemänniskor som hela helgen irrade runt där i Valby Folkets Hus. Sök på YouTube, eller nåt.
Köpenhamn har pendeltåg och tunnelbana som manglar sönder allt annat jag sett i denna väg, inklusive JR i Tokyo. Tunnelbanan är väldigt färsk, bara några år, och så tidlöst topp-postmodern att den platsar i samma kategori som Guggenheim Bilbao Museoa (som jag iofs inte sett med egna ögon) och Aula Magna, Stockholms Universitet, under rubriken "tidlös postmodern arkitektur som är postmodern på det där bra sättet". Och understå er inte nu att börja diskutera hur begreppet "bra" fungerar i en postmodern kontext. Det kan vänta till någon annan gång, varje sån här rörelse varar i drygt ett halvsekel. Jag såg Russells I Huckabees igår, apropå det. Mademoiselles Johanne och Tanja upplyste mig om att den var komisk (genom att skratta). Eftersom jag själv tyckte att det var en gravallvarlig, men rätt bra film, kändes det en smula som en kulturchock. Men så är det väl med all amerikansk indie, eller så satt mitt underjag hela tiden under filmen kontemplerandes hur man hade sett på rullen när man gick på gymnasiet. Det var mycket som egentligen var bättre på gymnasiet.
- We män lajk manga wiþ very small shilldren. I þink many oþer shildren wudd lajk it too.
När vi kommer hem i tisdagsottan upptäcker jag att min hemtentamen i Teori och metod (5p), vilken blev rätt så bra trots att jag panikskrev den i torsdags kväll, har studsat tillbaka till mig p.g.a. felskriven mailadress. Nu kommer jag alltså att tvingas slåss med Södertörns byråkratiapparat (som visserligen är mer lätthanterlig än Stockholms Universitets) för att slippa göra en hel femtimmars salstentamen, eller i alla fall slippa läsa om kursen från början igen.
Som grädde på moset, eller hur man nu ska se det hela, hade vi monsigneur Drougge som representant för den svenske gentlemannen ("the Swedish Gentleman over there") inför det Texasbaserade förlaget Drama Queen, som specialiserar sig på homoerotiska serier från Japan, Korea och Taiwan, av kvinnor för kvinnor. Den svenske gentlemannen, förmodligen inspirerad av sin av Anonymous påpekade likhet med Borat genom sin mustasch, ifrågasatte förlagets brist på shotacon-publikationer mycket länge och väl på misstänkt knagglig Blekingeengelska. Till råga på allt filmades hela spektaklet av två okända mediemänniskor som hela helgen irrade runt där i Valby Folkets Hus. Sök på YouTube, eller nåt.
Köpenhamn har pendeltåg och tunnelbana som manglar sönder allt annat jag sett i denna väg, inklusive JR i Tokyo. Tunnelbanan är väldigt färsk, bara några år, och så tidlöst topp-postmodern att den platsar i samma kategori som Guggenheim Bilbao Museoa (som jag iofs inte sett med egna ögon) och Aula Magna, Stockholms Universitet, under rubriken "tidlös postmodern arkitektur som är postmodern på det där bra sättet". Och understå er inte nu att börja diskutera hur begreppet "bra" fungerar i en postmodern kontext. Det kan vänta till någon annan gång, varje sån här rörelse varar i drygt ett halvsekel. Jag såg Russells I
- We män lajk manga wiþ very small shilldren. I þink many oþer shildren wudd lajk it too.
När vi kommer hem i tisdagsottan upptäcker jag att min hemtentamen i Teori och metod (5p), vilken blev rätt så bra trots att jag panikskrev den i torsdags kväll, har studsat tillbaka till mig p.g.a. felskriven mailadress. Nu kommer jag alltså att tvingas slåss med Södertörns byråkratiapparat (som visserligen är mer lätthanterlig än Stockholms Universitets) för att slippa göra en hel femtimmars salstentamen, eller i alla fall slippa läsa om kursen från början igen.
posted by Fredrik Stangel at 4:35 em
2 Comments:
du får ta japanska kandidatkursen till nästa höst, i princip privatlektioner.. och mkt flexibelt.
förutom det att det är ett ENRON MT hopp från förra terminen... det blir till att lämna in uppsatsen någon gång under våren istället...
mm.. anime.. jag slumpladdade några någorlunda nya serier bara för att se vad som var på gång. death note var ju mkt lovande de första 20 s när några dödsgudar bara liksom hänger och talkar the talk...
men du som ibland har smak som jag kan hålla med om, har du några trevliga tips till en som helt förlorat kontakten med den animerade verkligheten?
Det är ju inte som att jag heller hänger med, jag brukar köpa en Newtype någon gång i halvåret för att se vad som egentligen sänds på japansk TV, men det slutar bara med att man än en gång inser att det aldrig blir lika bra som Kidôsenshi Gundam nå't mer.
Skicka en kommentar
<< Home