Nostalgi

För att visa för världen (som visserligen inte såg på) att jag inte är ett dugg stressad övertalade jag mig själv att jag låg tillräckligt långt före för att inte gå på varken dagens seminarium eller dagens lektion. Övertalningen skedde tidigt i morse när jag fortfarande låg i sängen, och gick överraskande lätt.

Istället löste jag en besvärlig handstilstydning för delkursen "Teori och metod 5p" i historia, lärde mig tretton nya hànzì och gick på Cinemateket. Cinemateket visade Nostalghia, en film av Tarkovskij. Den är förresten italiensk. Cinemateket hade lite problem med att få filmen att fungera emellanåt. Det kändes bitvis som om man satt på en Odåga (gammal Mangakaivisning), inte minst när filmen med ett brak bröt samman efter drygt 90 minuter och övergick i en bländvit duk.

Imorgon åker jag till Uppsala för att nationsregistrera mig. Det blir säkert trevligt. Hoppas att det regnar, det var länge sedan jag var i Uppsala när det regnade.

Om att sikta högt

Jag lägger (ännu) inte till "och falla tungt".

Bara för att jag tyckte att femtio poäng lät lite lite och halvhjärtat så anmälde jag mig till sex poäng till... Nej, skämt åsido. De nya sex poängen är resttentamen från tredje terminen japanska, som ska tenteras i januari. Med tanke på att jag haft ett år på mig för att ta igen dom så har jag ingen ursäkt att inte registrera mig.

Idag var det introduktionsdag på kinesiskan. Eftersom Instutitionen för Orientaliska Språk (InsOrient, som den väl borde heta då) är som den är tog vad som borde tagit en halv timme dryga tre. Docent Marja Kaikkonen höll föredrag.

Docent Kaikkonens föredrag är nog det mest bisarra jag upplevt som student. Hennes föredrag gick långrandigt ut på hur oerhört, demoniskt, och monstruöst svårt kinesiska var att lära sig. Att läsa kinesiska i endast en termin var "ett slöseri med skattebetalarnas pengar". Forskning, menade hon, visade på att man var tvungen att ägna minst tiotusen timmar studietid på ett språk innan man kunde det hjälpligt. Därefter anknöt hon det till den maximala studietid som en magisterkurs på universitet kan ge (20*20*6=2400 timmar) och manade oss att "tänk[a] på det på söndag!". Vilket parti hon fått för sig skulle kvadruppla studietiden för ett humanioraämne (den skulle alltså sträcka sig över tolv år, vilket är den maximala tid man kan få studiemedel för) sade hon inte. Kanske får hon inte i egenskap av lärare.

Dessutom verkar definitivt inte kinesiska särskilt svårt. Den för indoeuropéen väldigt annorlunda fonetiken kräver visserligen en skittrist men nödvändig intensivkurs på fyra poäng. Men under dessa fyra poäng har man då av bara farten råkat lära sig nästan all grammatik man kommer att behöva för de första två terminerna. Grammatiken är nämligen ett skämt, det finns ett minimum av regler, och i stort sett inga undantag från dessa.

Det som anses svårt är som vanligt tecken. Och dessa lär man sig i ett "fruktansvärt tempo" - 400 tecken på en termin. Det är dock bara marginellt fler än man lärde sig på en termin japanska - två kana-system á 48 tecken, plus 250 kanji (vilka i flera fall lärs ut som kinesiska tecken på grundkursen i kinesiska). Och jag kan visserligen inte påstå att den japanska grammatiken är en enorm utmaning, men svårare än kinesiskans esperantogrammatik verkar den i alla fall.

Nu får jag säkert äta upp mitt omdöme om kinesiskans svårigheter. Jag har ju trots allt knappt börjat än. Men att InsOrient är sig likt är skönt på ett sätt. Irriterande på ett annat.

Höstterminen börjar

Jag började i min fickalmanacka skriva ned lite hålltider och tentamensdatum och sådant som man ju ska hålla koll på. Nu när jag läser den får jag omedelbart panik och pulsen rusar upp i 180 slag i minuten: du-du-dunk!, du-du-dunk!. Jag har genom ett angrepp av en kombination av ambition och dumhet anmält mig till femtio poäng i höst. Man får egentligen bara läsa trettio, men jag har fuskat lite. Också ett område att fuska på.

Det finns naturligtvis ingen chans att jag kommer att ta femtio poäng. (Sverigerekordet har för övrigt den sedemere till statsminister bekommne Olof Palme, men det var på den tiden som det gick att bara dyka upp och tentera av. Han blev förresten skjuten. Inte för att det behöver finnas ett samband, men alla andra spår är väl redan uppföljda i det här fallet.) Historia på Södertörn verkar visserligen inte rusa på i ett på i något som helst avseende högre tempo denna termin jämfört med den förra, men om man ska ta tjugo poäng historia i höst måste jag skriva en B-uppsats. Sådant är tidskrävande, och man ska inte slarva med uppsatser. Har jag läst.

På mina tio poäng företagsekonomi på distans verkar det som om jag med god marginal är yngst i min grupp. Alla övriga förefaller vara 32 år och anställda på företag i Kista. Utom en, som är civilingengörsutbildad hemmafru i Oxford. Några ambitiösa människor har laddat upp bilder på sig själva till kursens forum. Kurswebben heter "PingPong".

Jag har bestämt mig för att jag kan tillgodoräkna mig introduktionskursen från japanskan på Grundkurs i kinesiska 20 p. Jag tänkte mig att det skulle gå bra, eftersom svensk grammatik inte förändrats på två år, och Asienbiblioteket förmodligen ser likadant ut och fungerar likadant nu som för två år sedan (eller för den sakens skull tjugotvå år sedan). Dessutom sade adjunkten vid uppropet att en introduktionskurs från något annat språk vid Stockholms universitet, franska till exempel, skulle gå alldeles utmärkt att tillgodoräkna sig. Så med tanke på att introduktionskurserna inom samma instutition är utformade efter samma mönster, och deras lokal- och biblioteksförevisningar gäller samma faciliteter, bedömde jag dåraktigt mina prospekt att kunna hoppa över en tvåpoängstentamen som "rätt schyssta".

Jag glömde naturligtvis att ta med det inneboende hatet mellan avdelningarna i beräkningarna. Adjunkten såg mycket bekymrad ut (vi var tre personer som läst japanska) och lade pannan i djupa veck inför denna tydligen ohyggliga och ovälkomna proposition. Hon lovade att "undersöka vilka möjligheter det fanns att tillgodoräkna sig åtminstone delar av introduktionskursen från japanskan" till den identiskt utformade introduktionskursen i "Allmän grammatik, språkelementa och vetenskapsteori" jag blev godkänd på i september 2004.

Hon sade inte rakt ut att det berodde på Koizumis besök vid Yasukuni, men vi vet ju alla att det var så, eller hur?