tisdag, juli 25, 2006

Halsningar fran det soliga S:t Petersburg

Jaha, alla andra bloggar fran utlandska tangentbord utan svenska bokstaver, sa bara for det sa far ni skriva ut det har sjalva och lata nagot litet barn ni kanner satta prickar och ringar pa lampliga stallen. Det finns ett trettiotal, minst.

Nu ska vi ata sushi (kanske) pa ett formodligen svindyrt stalle som humoristiskt nog heter Анимэ.

söndag, juli 16, 2006

Så fort man vänder ryggen till...

Jag varseblev den nya hemsidan för japanskavdelningen idag. Ska man skratta eller gråta?

fredag, juli 14, 2006

They know what is what, but they don't know what is what. // They just strut. // What the fuck!?

Precis när alla nyhetsredaktioner gått ut i semesterjuli bröt kriget ut. Tidningarna fylldes därför av mer eller mindre begåvat utvalda citat av mer eller mindre insatta personligheter, envar med mer eller mindre koppling till kriget ifråga.

I Förenta staterna var de närmast sörjande socitetspersonligheterna ovanligt tystlåtna, varför deras citatplatser (utom herr presidenten som fick säga några mindre väl valda ord i fetstil i mariginalen på en av de tre extrainsatta utrikessidorna) bortföll till förmån för en annons för Siba Summer Sale med knockoutpriser!!, en arg insändare om att s.k. vänstermänniskor (eg. envar av skribenten ansedda politiskt till vänster om skribenten stående) skrev "stalinism" där skribenten skulle skrivit "kommunism" eftersom skribenten inte använde det skönmålande ordet "socialism", samt en hänvisning om att man kunde läsa att Juventus var på väg att tvångsförflyttas ned i serie B (med poängavdrag) på en närmare specificerad sida i sportbilagan. På den specificerade sidan i sportbilagan kunde man läsa att Juventus var på väg att tvångsförflyttas ned i serie B (med poängavdrag). I mariginalen stod det om de hårda bataljerna i Tour de France, som utkämpades halvvägs mellan läsaren och kriget.

I den europeiska gemenskapens namn beslöt sig den välmenande herr presidenten i Frankrike sig för att hjälpa den till gränsen mot desperation drivna citatpressen en smula på traven genom att hålla en rad tal i frågan, där han visserligen sade ungefär samma sak var gång, men då han var tillräckligt bedriven att formulera sig med anmärkningsvärd variation var citatpressen mer än nöjd. Därefter gick herr presidenten åstad och åt middag. Vi får anta att han intog den samman med ett gott vin. Det är ett inte helt ovanligt beteende för en fransman i juli, och en president av Frankrike tenderar till att agera som en fransman i juli de gånger det råkar vara juli. Idag är det dessutom nationaldag i Frankrike, vilket ger en extra godtagbar anledning att intaga sin middag samman med ett gott vin.

Äh, ett litet trefaldigt leve kan de väl få, fransmännen. Hurra, hurra, hurra. Dessutom fyller kronprinsessan av Sverige år idag. Tjugonio år. Hon kanske också firar med något gott vin. Kanske Vino Tinto. Det ska visst utgå ur systembolagets sortiment till hösten, så det är bäst att passa på. Fransmännen dricker nog inte Vino Tinto. Svenskarna drack det när de ville protestera mot herr presidenten av Frankrikes beslut att spränga kärnladdningar i Polynesien.

Nu spränger man inga kärnladdningar i Polynesien. I tidningarna på Tonga står det om en av prinsarna som samman med sin maka i Förenta staterna avled blev avprejad från vägen av en bilförare som i många andra länder inte varit i ålder för körkort än på tjugo månader. I en del länder hade det inte räckt med tjugo månader. Bilföraren skulle där lidit av det graverande handikappet att vara född med karyotypen 46/XX. När hon släpps ut från fängelset kommer hon förmodligen att ha uppnått den ålder som krävs i fler länder än Förenta staterna. Landet som saknar ett överflöd av tryckvänliga citat för läsaren i hängmattan eller fotöljen på verandan. Läsaren sitter komfortabelt där med utrikessidorna (de har påpassligt utökats till minst tre för att konkurrera ut mer misshagliga nyheter) och dricker sitt morgonkaffe. Läsaren lägger sedan det brinnande flygbränslet på Rafik Hariris internationella flygplats (BEY) över ansiktet och somnar medan grannkatten sitter och tvättar sig vid vägkanten. En Saab åker iväg från reservatet med en tillfälligt med kusiner till barnen utökad kärnfamilj, minus modern i familjen, beväpnad med badkläder och kontanter till glass. Fadern i familjen, tillika chaufför, är röd som en languster. De är alla på mycket gott humör. Ikväll ska familjen tillsammans med moderns yngre syster och äldre bror samt syskonens åldrige far (som kom till Sverige från en plats som hette Ostpreussen och numer inte längre finns under den senare halvan av 1940-talet) äta grekisk sallad, tsatsiki, grillat kött, grillade majskolvar och klyftpotatis. Till det dricker de som bedöms vara i lämplig ålder något gott vin, vilket är införskaffat på låda. Fördrinkarna är köpta i Tyskland samma dag som Fredrik Ljungberg gjorde (citat) "ett av mina berömda nickmål" (slutcitat).

Samtidigt avlider i södra Libanon en kvinna med 0.7 i syn när fyra våningar av huset hon bor i rasar ned över hennes huvud. Hon hade förmodligen avlidit även med 1.2 i syn.