Kläderna gör mannen

Det fanns en tid då den radikala vänstern runt om på vår mer eller mindre runda jord förstod att det inte räcker med ett radikalt budskap - man måste också paketera det på ett flashigt sätt. Mästaren, Jawaharlal Nehru, bar sålunda en speciell kavaj, som sedemera kommit att bära hans namn, och många gånger ingått i de stora modehusens kollektioner i mer eller mindre samma typ av utförande (senast Gucci för något år sedan).


Nehru (t.v.) iförd ovan nämnda kavajtyp. T.h. Dag Hammarskjöld i en vanlig, västerländsk kostym.

Om man förkroppsligade radikal ungdom (d.v.s. om man var ung, radikal och dessutom förbaskat snygg) räckte det med karisma och en militäraktig outfit av enklaste typ för att bli en legendarisk stilikon. Hade Che istället varit ful, fet och flintskallig är det högst tveksamt om han hade varit särskilt berömd idag.


Ernesto "Che" Guevara (i mitten), komplett med guerillakamrater och revolutionär pansarvagn.

Nuförtiden är det ju sämre ställt med den internationella revolutionen och dess släktingar, och inte står det bättre till med vänsterradikalernas klädval heller. Man kan säga mycket om Hugo Chávez, men det är tusan vad hans kännetecknande röda utanpåskjorta är ful.

Chávez (t.v.) sysselsatt med att förevisa Sydameria för en universitetsslacker-klädd Sean Penn.

Och vår egen Lars Ohlys klädstil ska vi väl inte ens tala om...


Ebba von Sydow (t.h.) lyckades styla flera andra politiker riktigt fint i VeckoRevyn för något år sedan (framför allt Maria Wetterstrand), men Lars Ohly ser ändå mest ut som grannen som mekar med bilen på parkeringsplatsen.