Försämringar, förbättringar, och s.k. "elektro"

Idag är det kallt, relativt med hur det varit tidigare under denna vinter. Men nu har det till sist blivit kallt och knastertorrt i luften. Den torra luften har medfört att alla kläder man bär oundvikligen blir kraftigt statiskt elektriska emellanåt. Detta leder i sin tur till att man elar sig själv med små, blå blixtar när man råkar vidröra metalldörrar, tryckknappar vid övergångsställen o. dyl. Man kan visserligen undvika detta problem provisoriskt genom att bära vantar eller handskar. Jag har ett par söta röda stickade tumvantar, men tyvärr blåser det rakt genom dom, så jag får nog leta upp ett par vantar till att ha inuti.

Om man undrar hur kallt det kommer att bli kommande dagar är ett välbeprövat och ofta rekommenderat vidtagande att läsa väderleksprognosen i en större dagstidning, till exempel Dagens Nyheter. Tyvärr är inte detta i just Dagens Nyheters fall så lätt som det brukade vara. Dagens Nyheters vädersida har nämligen ändrat layout. Egentligen borde detta inte vara en försämring. Sverige har blivit lite större sedan sist, och dessutom fått lite omgivningar. Prognostexten har fått mer utrymme och luftprognosen har utökats med UV-strålning och av någon anledning två rutrader för pollen. (Vi får väl se i mars vad de nu menar med detta...) På nackdelssidan hamnar att alla historiska data har försvunnit, till och med kurvan som visar samtida temperatur i förhållande till historisk normal medel. Men den värsta nackdelen är färgsättningen. Varje temperaturintervall från <-20 grader C till >30 grader C har tilldelats en färg. Tyvärr är valet av färger inte så vidare genomtänkt - extremintervallen är väldigt mörka. När temperaturen kryper under -10 blir det klurigt att se snabbt och smidigt ortsnamn och temperaturer på kartan. För att det ska bli riktigt enkelt med det plottriga typsnitt de använder för orter måste temperaturen närma sig nollstrecket (men förmodligen blir det samma problem om det blir för varmt istället). Jag är ung och har relativt friska ögon, så jag klarar mig. Tyvärr så hade jag fått den vanföreställningen att Dagens Nyheter även riktade sig till personer med starr, eller med genom ålderssvaghet nedsatt syn. Så har nu fallet icke visat sig vara. Dessutom är färgsättningen ytterligt ful, varför man blir arg på vädret av andra anledningar än att det skulle vara dåligt. Det kanske är ett framsteg, förresten. Jag vet inte.

Det leder osökt mina tankar till en intressant tendens inom den samtida elektroniska populärmusiken. Varför det gör det ska ni skita i. Det är faktiskt min privatsak. Jo, som jag nämnde har jag upptäckt en intressant tendens inom den samtida elektroniska populärmusiken. Tendensen verkar vara tydligast inom så kallad "dance" (eftersom musikgenrer generellt har engelska namn på svenska, precis som man använder latin i andra klassificeringssammanhang), och den första observationen gjordes i en låt av den ganska mediokra elektrogruppen Bodyrox. Låten heter Yeah Yeah, och är lite sådär rytmiskt intressant i en halv minut eller så. Tyvärr är den säkert en kvart lång och bedövar alla som inte påverkade av feromoner, E, eller andra narkotiska berusningsmedel dansar som tokar på klubbgolvet. Bodyrox har förmodligen testat tesen genom att låta köra låten på MTV (eller någon radiostation), varvid hela testpubliken antagligen dog av tristess. Missnöjda med detta bestämde sig Bodyrox för att göra låten lite mer intressant genom att addera en intressant faktor till den: en brud. Så Bodyrox gick hem och grävde igenom sin mediokra skivsamling efter en brud som man kunde använda sig av, och hittade det mest mediokra av mediokra band - Portobella. (Och inte ens med uppbådande av all kreativ fantasi kan jag komma på varför Bodyrox skulle lyssna på Portobella, men nu skiter jag i det.)

För att komma till sak så gjorde nu Bodyrox en remix av sin låt Yeah Yeah, med en punkig text (revolution och rebelliskhet och allmänt ungdomsuppror) som skulle sjungas av Portobella-sångerskan Luciana Caporaso, som beter sig som något slags fusion mellan Björk och Iggy Pop. Eller nåt. Och en faktiskt riktigt bra låt (med en faktiskt riktigt het video) tar form. Jag uppmanar inte någon till piratkopiering eller dylika illegala handlingar, men länk finns här.

Vi kan ju ta ett till exempel. Det fanns en gång en medioker nederländsk elektroartist som gjorde massor av mycket nederländsk elektronisk musik. Artisten hette Fedde le Grand. Hans låt Put Your Hands Up 4 Detroit är väl egentligen inte något oerhört mästerverk, men det dödade inte testpubliken. Detta kan bero på att Fedde le Grand kan sina saker, videon är späckad med den metrosexuella serietillverkade roboten (det är ju ändå Detroit åt 2021) Fedde le Grand som blir strippad för av mekaniskt dansande brudar. Dessutom är låten bara drygt två minuter lång. Det var kanske därför som Fedde le Grand inte behövde göra om sin egen låt, utan kunde leta upp en annans slagdänga ur sitt diskotek. Det råkade bli den rätt mediokra The Creeps, av och med elektroartisten Camille Jones som väldigt gärna vill vara Danmarks svar på Lady Sovereign, men nu inte är det. Ett vinnande recept - en dansmusiksbrud, erotiserade sekreterare som dansar (samma dansare som i Put Your Hands Up 4 Detroit, det är väl ett favorittema) och en faktiskt ganska queer Fedde le Grand som tränar med hantel medan han blir matad med sushi. Det lustiga med videon är att trots alla fala damer så är både Fedde le Grand och Camille Jones hetare än någonting annat här. Det kan eventuellt bero på att de, till skillnad från de fala damerna, är ordentligt klädda (vilket väl återigen faller tillbaka på den för närvarande här i Stockholm rådande väderleken). Jag uppmanar inte någon till piratkopiering eller dylika illegala handlingar, men länk finns här. Observera till vad man klipper omedelbart efter låten, förresten.