2007. Är det nu.

Nu är det nytt år. Det var ju kul. Nyårsnatten lockade dessutom fram en grupp människor man inte ser så ofta. Denna grupp är lite svårdefinierbar, det är liksom en slags sensextiotalister med skägg och jeansjackor som pratar ungefär som Jujja och Thomas Wislanders Kråkan och samlar petflaskor genom att rusa runt på perrongerna medan pendeltåget står still och väntar vid plattformarna. Dom känner alla varandra, och man ser dom aldrig någon enda gång under årets andra 364 dagar.

Jag läste Ola Wikanders I döda språks sällskap nu för ett par dagar sedan, eftersom jag fick den i julklapp och jag har hört att det är oartigt att inte läsa böcker man får i julklapp. Den är rätt bra, lite väl mycket dragning åt det där hurtigt anekdotiska hållet som väldigt många populärsakproseförfattare håller sig med, men det får man väl tåla. Dessutom blev jag sugen på att lära mig akkadiska, och jag kommer inte på något annat som kan tänkas givit mig det infallet. Akkadiska är väl inte direkt ett språk man hör dag ut och dag in i etermedierna.

Utanför fönstret har ligistglinen här i området smällt smällare, förlåt - "raketer", dag ut och dag in i drygt två veckors tid i sin förmodade strävan att förvandla Flemingsberg till en förort till Mogadishu/Muqdisho. Smällandet därnere är dock orelaterat till eventuella högtider i Europa, varken araberna eller etioperna firar sina egna nyår för närvarande. Däremot blev jag på grund av (det kändes dumt att skriva "tack vare", det handlar ju ändå om ett krig) konflikten på Afrikas horn sugen att lära mig amhariska. Helt oberoende av Wikander. Men han är duktig ändå. Semitiska språk, det tror jag är något som kommer starkt 2007.