Nyinflyttad

Det har säkert att göra med att jag och Häger-Jönsson och några till satt och pratade om vad som skulle bli den nya bloggtrenden 2006 (det lutar åt att den nya grejen är att blogga i andras bloggkommentarer), men jag försöker ändå analysera vad som får en skriftligt begåvad ung man att vilt förneka att det han skriver är en blogg, utan envisas med att kalla det dagbok. Jag börjar luta åt att bloggtrenden år 2006 blir den självförnekande bloggen. Typ "vadå, jag skriver inte blogg, jag skriver bara lite ASCII som råkar bli en bloggliknande text, och som bara genom en slump råkar ligga på Blogger!".

För några dagar sedan spelade jag i goda vänners lag Axis and Allies av misstag. När vi börjat spela och alla gått genom den tidskrävande och krångliga procedur att ställa upp spelpjäser och markörer på rätt ställe, inklusive långdragna felläsningar i tabeller, visade det sig att alla spelade bara för att någon annan så gärna ville. Själv ville ingen. Vi spelade ett par totalt egennyttiga omgångar under vilka jag som Tyskland lade till alla klutar för att erövra Leningrad för att skydda Eremitaget. På natten, flera timmar senare, vaknade jag av att det i sömnen plötsligt slagit mig att Vinterpalatset förmodligen inte behövde skyddas från ryssarna själva.

I morgon ska jag ställa upp böcker i bokhyllor i the Stanjaflat, bara för att få dem ur vägen. Jag vet inte riktigt varför, men det känns på något sätt som en seger över elementen att på riktigt vara på hemmaplan och kunna sträcka ut sig bakom sitt skrivbord bara för att säga "Man kanske skulle göra sig en smörgås", och syfta på ett kök man förfogar över och vet vad som finns i (en lögn, men ni förstår kanske poängen).

Sen fnyser Tanja irriterat "Jamen gör det då!", och lockelsen försvinner.