Tredje advent

Idag var det tredje advent, alltså. Den firades med en dejt med Nanaka. Fast mest var det en ursäkt för att få sällskap att gå och se Harry Potter och den flammande bägaren.

Filmen ifråga var en lång kavalkad i saker som jag misstänker kommer att bli slashfics och internskämt fangirls emellan, om det inte redan har hänt. Dessutom är det uppenbarligen något slags fysiklag att Emma Watson blir hetare och hetare för varje film som går.



Eftersom vi gick så sabla tidigt, klockan halv tio, eftersom det är en japansk tradition att fullproppa biograferna vid senare klockslag på söndagar, var klockan bara lite över tolv när eftertexterna började rulla. Så var åker man, om inte till Nagoya-jô?

Nagoya-jô är Nagoyas gamla slott från Ashikaga-eran (1336-1573). Egentligen är det en replika, eftersom amerikanerna under kriget brandbombade sönder slottet för att skada den japanska nationalkänslan. Jag är osäker på om det handlar om harm gentemot amerikanerna för detta illdåd, men samtliga engelska skyltar på museiområdet var omsorgsfullt felstavade.
Nagoya-jôs symbol och stolthet är traditionellt den berömda gyllene delfinen, som zenmetsades i infernot av 1945. För att man ska kunna se hur delfinen såg ut lät man till återuppbyggnaden göra en exakt replika. Tydligen var man rädd att ytterligare krig skulle bryta ut, för genom att bara gå igenom museet hinner man räkna till åtminstone fem delfinreplikor, varav en i plast och med handtag längst fram.



Eftersom det var kallt och skönt passade vi på att äta glass. Kall glass. Sen kunde man lugnt gå och frysa resten av eftermiddagen i sex grader Celsius och snålblåst.
Några som garanterat frös mer var de typiska japanska unga kvinnorna som gick runt i högklackat och väldigt korta kjolar. Min japanska följeslagare (som är en intelligent ung kvinna med långbyxor och fabriksstickad polotröja) påstår att det är för att dom tycker att det är sexigt. Jag vet inte om det är mig det är fel på, men urinvägsinfektion är inte det minsta sexigt. Faktiskt.