Hysteri

Så här lätt är det alltså att bli dömd i ett öppet samhälle varje gång det handlar om barn. Till all lycka frikändes männen och kvinnan till sist. Av rättssamhället Frankrike, vill säga. Frågan är nu om dom får tillbaka sina arbeten, eller vårdnaden om sina ungar.

I Sverige kan man få dryga böter om man pratar om sex med barn som har överbeskyddande föräldrar. Det är visserligen inte så överraskande som när man läser Susan Brownmiller och andra feministiska texter som F! och Gudrun Schyman i många år viftat med och får veta att i princip all penetrationssex är våldtäkt, fast mer eller mindre allvarligt. Och om man tänder på oral- eller analsex är man en redigt sjuk jävel som inte borde få gå mitt ibland oss. Oss? Eh, jag menar förstås "er". Det är alltid lika intressant att få reda på att man är en tvättäkta taliban. Var lade jag nu min kalasjnikov och mitt tomtkontrakt i Kandahar...

Det finns en mycket bra svensk bok om barns sexualitet, Barnens kärleksliv av Gertrude Aigner och Erik Centerwall (Liber, 1994; ISBN: 9163408724). Den har utgått ur de flesta handlares sortiment men finns på välsorterade bibliotek. Det är egentligen inte rätten som fällt domen i DI-målet som borde läsa den så mycket som föräldrarna som skärrat upp sina barn så till den milda grad att dom fick "hysteriska utbrott".

"Hysteriska utbrott", tillåt mig hånskratta. Hade jag fått hysteriska utbrott av sex när jag var liten hade mina föräldrar förlorat vårdnaden om mig innan jag gått ur lågstadiet. När jag satt uppe på kvällarna i förskoleåldern, de kvällar jag inte kunde sova, gick det filmer med sexscener i på teven. Jag minns en kvinna som blev ikastad i en pool. Mycket roligt, tyckte jag. När jag såg filmen med den scenen på senare år upptäckte jag att jag kände igen den, och följdaktligen måste sett sexscenen på hotellrummet en minut innan. Jag kommer tyvärr inte ihåg filmtiteln nu.

När jag var sex år hittade jag en porrtidning, som jag och en kamrat bläddrade i. Det var höst och alla var iklädda färgglada overaller. Det intryck jag fick var att dom måste frysa jättemycket. Det var först tio år senare när jag kom att tänka på hur synd jag hade tyckt om de nakna människorna som frös som jag kom på tanken att det förmodligen var en porrtidning.

Jag minns förresten med glädje precis den process som det innebär att rulla ut overallen med benen rakt ut på golvet, stoppa byxorna i strumporna för att dom inte ska glida upp (nej, inte av en viss annan anledning som jag faktiskt aldrig praktiserat. Jag lovar! Tyst!!), och när man sedan trätt benen i overallen reste man sig upp och strääääckte sig efter ärmarna som man trädde armarna i medan man höll i tröjan med händerna för att den inte skulle kasa upp. Och så på med kängor eller gummistövlar och mössa. Sån där lila med innerludd och öronlappar och rem under hakan.

Att novellen, att döma av de urdrag jag fått läsa (länk från Tanja), verkar suga ganska hårt är en sak. Men det är inte straffbart att skriva dåliga texter. Så, en person läser en dålig novell för ett gäng barn, som enligt vittnen (barn och vuxna) inte var speciellt intresserade. Några föräldrar blir hysteriska och skärrar upp barnen. Media blåser upp det hela till löjliga proportioner. Vad är den lämpliga följden?
Ett lågt betyg för studenten, såklart. Han har en dålig utgångspunkt när han tror att barn reagerar på samma slags pornografi som han själv i egenskap av postpubertal gör. Om det låga betyget gör att han inte klarar kursen, att han inte klarar kursen gör att han inte tar tillräckligt många poäng och att han inte tar tillräckligt många poäng gör att han hamnar i klammeri med Centrala Studiemedelsnämnden, först då blir det hela till en ekonomisk påföljd.

Men nu när han ändå dömts till böter anser jag absolut att denna summa bör användas till att köpa in ett varsitt restexemplar av Barnens kärleksliv till de sexualmoralistiska föräldrarna i fråga. De verkar inte vara så många, så 2500 kronor borde nog räcka.