...som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum.

Och det var Pinter. In your face, Ahnlund. Bevista Akademiens möten om du vill gnälla på att "fel låt vann" efteråt. Synd om Hesham Bahari bara, nu när inte Boken fick något i år heller. Han hade förtjänat det nästan lika mycket som Ali "Adonis" Ahmed Said.

Jag tycker inte särskilt mycket om Harold Pinter. Jag såg en TV-version av Fastighetsskötaren för något år sedan, och tyckte den var rätt intetsägande. Jag gillade The Last Tycoon, men det var väl mer för att det stod "Elia Kazan" i förtexterna som jag blev glad än för eventuella dramatiska mästerligheter. Jag menar, Samuel Beckett har redan fått ett pris. Fast å andra sidan har Hemingway också fått ett pris, och det hindrade inte att Coetzee och Naipaul och några till fick det.

Ja, jag vet. Alla måste skriva om priset. Så jag gör väl det också. Jag är inte så intresserad av priset som sådant. Jag ser rubrikerna, tänker "Åhå, Printer, det vet jag vem det är." och känner en sån där saknad som man får på julaftons eftermiddag när man inser att ens förväntansfulla väntan är över, oavsett om man blev besviken eller inte, och man tvingas vänta ett år till nästa gång. Men med Nobelpriset är det ju efterdyningarna som är det intressanta. Så vi börjar nu.

Tack och lov för att det blev en man i alla fall. De senaste 14 åren har vi ju haft 4 (fyra!) kvinnliga pristagare. Och med tanke på hur mycket färre kvinnor som är tillräckligt utbildade för att ha något att säga utslaget på alla samhällen i den akademiska nobelprisvärlden (det vill säga de länder som får pris) så är det fan inte en fjärdedel som ska ha något pris. Framför allt ska inte Oates ha något pris. Hellre Hagio Moto, En grym gud härskar berörde mig bra mycket mer än Rape: A Love Story. Och om ledamöterna ska vara krassa, och belöna självutnämnt avantgardisktiska kvinnor finns ju alltid Missy Elliott, eller varför inte till signaturen Smulan på Svenska Dagbladets hemsida, som uttrycker sin förbittring över valet av pristagare på följande sätt:

Dra in färdtjänsten

Ska verkligen skattepengar gå till att transportera dementa och inkontinenta gubbar till börshuset på torsdagarna?

Det är ju ändå Ebba Witt Brattström, som via Horace, bestämmer vem som ska få priset. Hennes dåliga nattsömn, med groteska och absurda mardrömmar, har genererat Jelinek och nu Pinter. Förvriden politik och bannlysning av poetisk skönhet och visdom har nu blivit prisets signum!
Nästa gång blir det säkert en Hipp Hoppare som får priset.

Som sagt, Missy Elliott. Det lustiga med nobelpris i litteratur är att utnämnandet av denna pristagare plötsligt och oförhappandes alstrar en enorm mängd harm mot pristagaren. Bäst var en reaktion från en Metrosartikel efter Jelineks utnämnande, som ställde frågorna ""Kände du till Elfride Jelinek tidigare, och har du/tänker du läsa något av henne?" till mannen på gatan. Mannen på gatan, en krögare från Sydsverige svarade: "Jag har aldrig hört talas om henne. Därför tänker jag inte läsa något av henne." Mycket bättre är ju inte demiledamoten Lars Gyllensten heller. "Jag fick avsmak för Jelinek redan när Akademien presenterade henne som vinnare. Jag sade till mig själv då att ”det här är inget jag ska bry mig om att läsa” och det har jag inte gjort, inte heller har jag sett hennes pjäser eller filmer." (källa)

Och så kan man koppla av med att läsa lite "Oooh varför kan inte Astrid Lindgren få priset någon gång nu då?"
Njuter killen dåå?
Jag tycker att om någon svensk ska ha priset ska det fan vara Kai Martin. Jag kan satsa bra många kronor på att det är fler personer som har hört Paradoxal än som läst en enda dikt av Tranströmer. Annars passar det väl nu när priset "post-Jelinek" alltså plötsligt kan ges till neonaturalister att Marilyn Manson får priset, om nu någon "mannen på gatan" hört talas om ska få det. Vem annars kan rymma så mycket ilska i en så kort text. Jag förstår inte vilka stenar folk sover under, det är ju inte som att någon okänd författare har fått priset, inte sedan Gao Xingjian fick sitt år 2000.

För med den post han har kan ju inte Engdahl själv få priset. Även om han förtjänat någon ordentlig belöning för det underbara sätt han akademiskt skrattar ut Ahnlund:
Reportern: "Kommer Ahnlunds avhopp att påverka valet av litteraturpristagare?"
Engdahl: "Den frågan finner jag extremt egendomlig, även bortsett från att beslutet redan är fattat och kommer att tillkännages i övermorgon."

Oh, och apropå fel låt vann...