Berömda sista ord
Jag vet inte om det var Howl-affischerna som hela Hard-Off var tapetserat med, möjligen i kombination med otaliga tevemonitorer som i förberedande syfte för DVD-releasen den sextonde november vrålar ut trailern för full hals, men jag lämnade butiken mycket trött, och med Kite på laserdisk.
Jag tänker: Jag har köpt Kite (!) på laserdisk..., och känner mig ännu tröttare. Jag hatar Miyazaki, konsumtionssamhället Japan och mina Kite-laserdiskar. Jag går ned i tunnelbanan. Hoppas på att något kul ska hända. Det gör det inte. På perrongen står två ganguro.
Det första som händer är att den ena ganguron får ett mail. Hon tar upp mobilen och läser. Mailet är tydligen mycket upprörande, för hon finner sig föranledd att extremt gällt skrika Nani kore waaaa...!!! (sv. ung. "Vad i..."). Hennes kompis försöker få sig en titt. Nani kore waaaa...!!! upprepar ganguro 1. Nani koreeee...!!!
Jag står och undrar varför i hela världen jag köpt Kite på laserdisk.
Efter det femte eller sjätte Nani kore waaaa...!!!, varianter inräknade, har ganguro 1 blivit så upprörd att hon måste vifta ordentligt med mobilen. Mobilen har så många smycken att den ser ut som om den försökt sig på en rastafari-look. När ganguro 1 viftat ett par vift med mobilen tappar hon sin biljett.
OBS: Man behöver biljetten för att på laglig väg komma ut genom spärrarna vid utgången på sin destination.
Ganguro 1 pekar på biljetten, som långsamt glider iväg på grund av golvdraget. Nani kore waaaa...!!! Hon stirrar på biljetten, sen på sin kompis, sen tillbaka på biljetten - tror hon. Biljetten är försvunnen. Den har blåst ned på spåret. Nani kore waaaa...!!! ylar den mörkhyade varelsen och vaggar dumt mot kanten av perrongen och tittar ned.
Nu kommer det ett tåg! meddelar skyltarna. Ganguro 1 klättrar ned på spåret. Hennes kompis skrattar och leker förstrött med sin egen mobil. Den är skrikrosa. Plötsligt dyker ett ljus upp i tunneln. Reflektionen mot tunnelväggarna växer till två strålkastare som hastigt rör sig mot stationen. Ganguro 1 har just fått tag på sin förrymda biljett, och kastar ett öga på mobilen. Hon tittar mot tunneln. Nan... koreee...!!! För ett ögonblick får jag för mig att jag ska få se ett av de här berömda japanska fallen av självmord framför framrusande tåg. Tåget tutar irriterat: "FLYTTA PÅ DIG! DU STÖR MIN TIDTABELL!!!"
Ganguro 1 får plötsligt väldigt bråttom att avlägsna sig från spåret. Precis när hon fått bort platådojorna från tågets skottlinje brakar tunnelbanan in på Ikeshitas station. Hon vinglar en aning mer skakigt än normalt tillbaka till sin kompis, som visar henne sin egen mobil. Hon tar den skrikrosa mobilen i handen.
Nani kore waaaa...!!!
Kite, tänker jag trött. Jag har köpt Kite på laserdisk.
Jag tänker: Jag har köpt Kite (!) på laserdisk..., och känner mig ännu tröttare. Jag hatar Miyazaki, konsumtionssamhället Japan och mina Kite-laserdiskar. Jag går ned i tunnelbanan. Hoppas på att något kul ska hända. Det gör det inte. På perrongen står två ganguro.
Det första som händer är att den ena ganguron får ett mail. Hon tar upp mobilen och läser. Mailet är tydligen mycket upprörande, för hon finner sig föranledd att extremt gällt skrika Nani kore waaaa...!!! (sv. ung. "Vad i..."). Hennes kompis försöker få sig en titt. Nani kore waaaa...!!! upprepar ganguro 1. Nani koreeee...!!!
Jag står och undrar varför i hela världen jag köpt Kite på laserdisk.
Efter det femte eller sjätte Nani kore waaaa...!!!, varianter inräknade, har ganguro 1 blivit så upprörd att hon måste vifta ordentligt med mobilen. Mobilen har så många smycken att den ser ut som om den försökt sig på en rastafari-look. När ganguro 1 viftat ett par vift med mobilen tappar hon sin biljett.
OBS: Man behöver biljetten för att på laglig väg komma ut genom spärrarna vid utgången på sin destination.
Ganguro 1 pekar på biljetten, som långsamt glider iväg på grund av golvdraget. Nani kore waaaa...!!! Hon stirrar på biljetten, sen på sin kompis, sen tillbaka på biljetten - tror hon. Biljetten är försvunnen. Den har blåst ned på spåret. Nani kore waaaa...!!! ylar den mörkhyade varelsen och vaggar dumt mot kanten av perrongen och tittar ned.
Nu kommer det ett tåg! meddelar skyltarna. Ganguro 1 klättrar ned på spåret. Hennes kompis skrattar och leker förstrött med sin egen mobil. Den är skrikrosa. Plötsligt dyker ett ljus upp i tunneln. Reflektionen mot tunnelväggarna växer till två strålkastare som hastigt rör sig mot stationen. Ganguro 1 har just fått tag på sin förrymda biljett, och kastar ett öga på mobilen. Hon tittar mot tunneln. Nan... koreee...!!! För ett ögonblick får jag för mig att jag ska få se ett av de här berömda japanska fallen av självmord framför framrusande tåg. Tåget tutar irriterat: "FLYTTA PÅ DIG! DU STÖR MIN TIDTABELL!!!"
Ganguro 1 får plötsligt väldigt bråttom att avlägsna sig från spåret. Precis när hon fått bort platådojorna från tågets skottlinje brakar tunnelbanan in på Ikeshitas station. Hon vinglar en aning mer skakigt än normalt tillbaka till sin kompis, som visar henne sin egen mobil. Hon tar den skrikrosa mobilen i handen.
Nani kore waaaa...!!!
Kite, tänker jag trött. Jag har köpt Kite på laserdisk.
1 Comments:
OÄMMGEE. mer, ge mig mer.
Skicka en kommentar
<< Home