Danger Mouse - The Grey Album
Ni har väl inte missat att Danger Mouse' och Cee-Lo Greens duoprojekt Gnarls Barkley, ett av samtidens stiligaste band, spelar på Nalen i Stockholm den första juli? Även för de som inte har några planer att gå, tänkte jag slå ett slag för producenten Danger Mouse' genombrottsprojekt - hopmixningen av Jay-Z:s The Black Album och The Beatles' vita dubbelalbum, till - The Grey Album.
Kanske 2004 års bästa skiva, nyttjade den a capella-versionen av The Black Album, som Jay-Z låtit släppa för att uppmuntra mash-ups och mixar av denna typ. Lika inbjudande var dock inte EMI, som gick i taket av detta sätt att använda Beatles-samplingar och hotade att stämma skiten ur Danger Mouse om inte distribution omedelbart upphörde. Lite grinigt, kan man tycka - det är väl tveksamt om man på fullt allvar kan hävda att ett projekt av detta slag utgör ett ingrepp på The Beatles konstnärliga integritet. Snarare en hyllning, och ett tecken på hur modern rytmbaggarnas musik fortfarande är, och hur väl den står sig även i väsentligt annorlunda musikaliska sammanhang än i och för vilka den skrevs. Man ska ju ha i åtanke att det ändå gått nästan 40 år mellan det vita och det grå albumet. Men man ska också ha i åtanke att den snäva tolkning av Bernkonventionen som EMI i och med detta gör, inte är den mest progressiva infallsvinkel.
Produktionsmässigt är den grå skivan ytterst imponerande. Beatles' bekanta gitarrpop glider perfekt in som ljudmatta till Jay-Z:s tonande, nästan snackiga rap. I många passager skulle man kunna tänka sig att det var så här det var tänkt att låta från början. Vad Ringo, Paul och Shaun själva tycker framgår inte historien, oklart om de ens har hört albumet - för att inte tala om huruvida de lyssnat på varandras musik. Värt en genomlyssning tycker jag klart att det är. Även om man inte gillar Gnarls Barkley.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om danger mouse, gnarls barley, nalen, the grey album, jay-z, the beatles, the black album, white album, den vita skivan, mash-up, emi, musik, välklädda musiker, stilig jävel
Etiketter: Estetik
3 Comments:
Finns det någon motsvarighet med Metallicas Black Album? För nån jävel måste ju tyckt det var humor.
Beatallica finns ju.
Jag har faktiskt inte lyssnat på the grey album, men danger mouse är duktig. Hans första stora projekt innan grey album, med rapparen gemini, tyckte jag var väldigt bra på det begav sig.
Kramiz
Skicka en kommentar
<< Home