Fat ass american action

Jag gick omkring i Yagoto och hade tråkigt. Av en händelse råkade jag passera Book Off i Irinaka, och gick in. "Alltid hittar man väl något skoj." En halvtimme senare traskade jag ut med fem volymer Berserk och Independence Day på japansk DVD.

Efter att ha köpt Pocky For Men (vilket visar sig vara Pocky med 99% kakao i chokladtoppingen; borde alltså egentligen heta Pocky For Menstruating Women) på Lawson sätter jag mig alltså vid ТрансСибХор (min bärbara ACER, för er som inte vet) och trycker in filmen. Jag sätter ljudspåret på japanskt tal. Dolby Surround, förresten, men det låter som vanlig stereo i mina hörlurar.

Nåväl. För det första så är dubben faktiskt bra. För det andra så är filmen faktiskt spännande. Vilket jag inte mindes från sist jag såg den. Jag biter på naglarna och blir ledsen när presidentens fru dör. Och när dom spränger Moskva, fast det får man inte se. Min sinnesrörelse är inte på något sätt Roland Emmerichs förtjänst. Det enda filmen som film egentligen borde ge mig är ett torrt skratt när Will Smith säger Welcome to Earth! följt av Now that's what I call a close encounter! efter att ha spöat ned det kraschlandade rymdskeppets pilot. Eller en sedvanlig standardiserad Hollywoodhisnande känsla av att se New York sprängas i ett hav av Silicon Graphics.-lågor. Och kanske lite grann utav en undergångskänsla ljusår från Gunbusters.

Men varje gång man får se de lömska rymdskeppen sväva över Ryssland tänker jag "inte Ryssland, ge tusan i Ryssland", trots att jag inte är speciellt förtjust i Ryssland. Varje gång någon på något idiotiskt sätt riskerar livet, sitt eget såväl som andras, för att komma i kontakt med sin familj sitter jag och håller tummarna för dom, trots att jag egentligen inte bryr mig om karaktärerna. Och när Den Heroiska Och Ädelmodige Presidenten Av Amerikas Förenta Stater (tm) vet att det är sista gången han talar med sin hustru inser jag att det faktiskt är bra spelat; jag skulle känna sådär om...

Ja, och att det här egentligen inte handlar alls om Independence Day, eller om någon film alls, förstår ni nog. Men det är ju inte det som är huvudsaken, heller.