Varför regnskogarna tar slut

Jag beger mig till distriktskontoret för att registrera mig som utlänning. Japanerna älskar att registrera folk. Inte för att dom tror att jag kommer att vara en farlig, utrikisk terrorist som ämnar utföra både ett och två självmordsdåd när jag nu ändå är i kamikazens ursprungsland, utan helt enkelt därför att dom är byråkratisadister.

Universitetslivet på Nanzan Daigaku verkar bestå i att fylla i papper. Det finns fina formulär för allt; formulär för att registrera sig på en kurs, formulär för att använda Internet på en dator (som använder Windows XP men ändå måste sparkas igång med bootdiskett), formulär för att byta kurser när man upptäcker att man redan läser allting som ingår i Japanese Writing II i kursen Intensive Japanese 400 (trots att detta inte stod i den nittio sidor tjocka foldern om kurserna, ty se - foldrar är inte japanerna så fästa vid), formulär för att få en nyckel till sitt lilla kyffe, formulär för att få Internet till sitt lilla kyffe, formulär för att få Internet på sin egen bärbara dator i en källarlokal som ser ut som om den vore hämtad ur Langs M, eller någon amerikansk gansterfilm från 30-talet...

Så efter min första lektion i Intermediate Translation (som jag tänkte läsa för att få Bonnier Carlsen att ens se åt min CV den här gången men som jag i fortsättningen kommer att läsa för att koreanskan bakom mig är en av de sötaste varelser jag någonsin sett) traskar jag ner till Irinaka (kanske en kilometer) och tar Tsurumai-linjen till någonting som heter Gokiso.

Gokiso består av ett större antal hus som verkar ha byggts med avsikten att dom fan ska bli högre och fetare än de omgivande byggnaderna. Tänk duploklossar i en legostad. Husen innehåller ingenting särskilt, utom stora, svindyra kontorsytor som distribueras av Vodafone, Sony eller någon inhemsk myndighet. De omgivande husen är inte särskilt höga; området runt själva Gokiso består av låga bostadshus som påminner om miljöerna i Jarinko Chie, så att få kontorshusen att se större och fetare än de omgivande byggnaderna borde inte vara så svårt, om det inte varit för att Gokiso ligger lite för nära Imaike, där alla hus är höga.

Första gången jag beger mig till distriktskontoret, Showa Kuyakusho, tar det en timme att ens hitta in. Det finns inga skyltar, utom en som leder genom en tätbefolkad cykelparkering, in i en tunnel och genom en ”här passar vi ditt husdjur medan du avnjuter en god dos japansk byråkrati” in till distriktskontoret. Sen letar man sig fram tills man hittar en skylt med texten ALIEN REGISTRATION och väntar tills dom förklarar att det är för mycket folk, deras stenåldersdatorer överlever inte att lägga in så mycket byråkrati på samma dag, och kom tillbaka på onsdag. Bye bye baby.

Nå, fy skam den som ger sig, så jag är alltså tillbaka redan på tisdagen. Jag hittar nu ingången direkt, och får inte helt överraskande fylla i fler papper. Därefter får jag skriva min namnteckning åtta gånger på lika många klisterlappar. Till sist får jag så fylla i lite fler papper. Jag råkar ett par gånger blanda ihop dagens datum med mitt födelsenummer, och får kommentarer från övriga CJS-studenter som "You ain't born in 2005, honey!". Bredvid mig står Aichi-kens enda norrman, och ser trött ut. Han har stått här i en timme redan, och har fortfarande papper att fylla i. För mig går det lite enklare, eftersom det tydligen finns vissa särskilda rutiner för utbytesstudenter vid Nanzan Daigaku. När jag äntligen verkar vara klar med allt pappersarbete kräver kontoret mig på 300 yen (21 SEK) för besväret. När jag betalat denna summa meddelas jag att jag ska bege mig till nästa disk för att fylla i lite mer papper. Därefter ska jag inom den närmaste tiden gå till ett UJS-bankkontor och fylla i lite mer papper, gå till CJS-kontoret och fylla i lite mer papper, och komma tillbaka till Showa Kuyakusho om en liten vecka för att fylla i lite mer papper. Jag släpps ut. En japansk salaryman står vid nedgången till tunnelbanan och röker och läser en tjock mangaveckotidning tryckt på återvinningspapper och jag inser att mina byråkratiska vedermödor snart kommer att förses med One Piece-tryck.